Ludwig Wittgenstein (1908-1961) 

Ur Den Bruna Boken 

Föreställ er ett folk vars språk det inte kan finnas sådana meningar som "boken är i lådan" eller´"vattnet är glaset", utan i sådanan fall där vi skulle använda dessa meningar säger de "boken kan tas ut ur lådan", "vattnet kan tas ut ur glaset".

Föreställ er en stam i vars språk det finns ett uttryck som motsvarar vårt "han har gjort si eller så" och ett anat uttryck som motsvarar vårt "han kan göra si eller så", men där det senare uttrycket endast används där dess använding motiveras av samma faktum som också skulle motivera det förra uttrycket.

Föreställ er att människor eller djur användes som läsmaskiner; antag att det för att kunna bli läsmaskiner behövde genomgå en särskild utbildning.



Vart tar nuet vägen när det blir förflutet och var finns det förflutna? Här finner vi en av de mest rikhaltiga känllorna till filosofisk förvirring.

Vi är benägna att säga att både "nu" och "klockan sex" hänvisar till tidpunkter. Denna använding av orden skapar en förvirring som man skulle kunna uttrycka i frågan: "Vad är nuet?" - ty det är en punkt i tiden och ändå kan det inte sägas vara det "ögonblick i vilket jag talar" och inte heller "det ögonblick i vilket klockan slår", osv. osv.

Vårt svar är: funktionen hos ordet "nu" är en helt annan än funktionen hos en tidsangivelse - detta kan lätt inses om vi betraktar den roll som detta ord verkligen spelar i vår användning av språket, men det fördunklas när vi istället för att betrakta hela språkspelet enbart tittar på sammanhangen, de uttryck i språket där ordet används.