[1. Reflektion och värdering: Anser du att det kan ligga ett värde i att utsläcka tron denegna individualiteten?]

Gautama Buddha uppmärksammades knappast alls, kulten kring hans gestalt tillkom först senare. Buddhismen betraktarallt levande som föränderliga existensfaktorer och betonar därmed förgängligheten i allt jordiskt liv. Den senare buddhistiska läran övertog en rad element från folktron och rituelltbruk vilket ledde till en ökad betoning av tron på gudar, buddhas och hjälpsamma andar, som exempelvis bodhisattvas som hjälpande ledsagare på vägen till människans frälsning.
 

DEN URSPRUNGLIGA LÄRAN

Läran om människan och de fem bestämmelserna

Den enskilda mänskliga personen, individen,betraktas inom buddhismen som ett icke-jag (anatta), en själlös och föränderlig entitet. Varje levande varelse uppfattas sombestående av fem kategorier (skandhas), existensfaktorer som kombineras på olika sätt närmare bestämt

a) kropp, sinne, kroppslighet (rupa); 
b) känslor av lust och olust (vedana); 
c) föreställningar och urskiljningsförmåga (samjana); 
d) drivkrafter (sanskara) samt 
e) rent medvetande (vijnana). 

Kombinationen av dessa skandhas utgör personlighetens innehåll. Buddhismen upphäver den falska tro på individualiteten som kommer till uttryck i formuleringar som exempelvis'jag är', 'jag har', 'min' (egendom) eller i föreställningen om ett'jag'.

[2. Reflektion och värdering: Anser du att tron på ett jag kanske kan vara falsk?]

Enligt den buddhistiska läran sönderfaller densjäl eller person som enligt gängse uppfattning utgör subjektetför varseblivning och upplevelser i en serie opersonligaförlopp. En formulering som 'jag varseblir' borde följaktligen enligt buddhismens lära uttryckas som 'det försiggår en varseblivningsprocess i de fem existensfaktorerna'.

[3. Reflektion och värdering: Anser du att det som händer oss är opersonligt såsom buddhismen?]

Buddhismen omfattar flera olika vägar och metoder att uppnå en sådan avindividualisering. Grundläggande för dem alla är insikten att livet innebär lidande och smärta eftersom det är underkastat sjukdom, åldrande och död.Den enskilda människan utmärks liksom världen i stort av de så kallade tre kännetecknen: 'Allt är lidande, obeständigtoch utan själ.'  Varken människan eller den värld hon upplever bildar någon enhet utan består av olika föränderliga delar som oupphörligt kombineras med varandra på nytt.      

[4. Reflektion och värdering: Anser du att den ständiga förändringen utan ett fast jagär ett faktum?]

Därför kan den enskilda människan eller individen heller inte besitta någon odödlig själeller ett jag som består sedan kroppen förfallit. Individen och dess världarär följaktligen utsatta för en ständig blivande- och förgänglighetsprocess.De fem existensfaktorernas föränderlighet har dock en utprägladlagbundenhet.

[5. Reflektion och värdering: Anser du att det är rimligt att det inte finns någon odödlig själ?]

Den etiska världsordningen (dharma) är överordnad allt och de fem existensfaktorerna representerar endastolika uppenbarelseformer av denna enda världsordning. Detta är förklaringentill att existensfaktorerna bär samma namn (dharmas) som den etiska världsordningen- de är många och uppfattas som 'krafter, även i de fall detrör sig om föremål.Dessa krafter verkar inom och förden etiska världsordningen.

[6. Reflektion och värdering: Anser du att det finns en övergripande etisk ordning?]

Överallt där dessa 'krafter' samverkar och kombineras med varandra uppstår en skenbar enhet som exempelvismänniskans villfarelse om ett  'jag'. Existensfaktorernas ständigaflöde avbryts inte av döden, de fortsätteratt existera ävenefter en konkret 'individs' död för att ingå i andra kombinationeroch därmed i en annan skenbar 'individ'. Denna process borde enligt buddhistisktsynsätt i motsats till hinduismens lära snarare betecknas som återförkroppningän själavandring,eftersom buddhismen förnekar existensen aven själ i gängse mening.

[7. Reflektion och värdering: Anser du att en "¨återförkroppning" är sannolik?]

Buddha formulerar denna ståndpunkt i sin lära om uppkomsten i avhängighet eller läran om orsakskedjan som den också kallas. Den går i korthet ut på att existensfaktorerna är beroende av varandra och utgör varandras förutsättningar. Allting ingår i ett intrikat system av ömsesidigt beroende. 

[8. Reflektion och värdering: Anser du att tanken på det ömsesidiga beroendet är riktig?]

Läran nämner tolv element respektive existensfaktorer (dharmas), varav element ett och två representerar de dharmas som i en förfluten existensform bildar förutsättningen för uppkomsten av en ny 'individ' i nuvarande tid (- det förflutna), element tre till tio den nya 'individens' tillblivelse (del 3 till 5) och de därmed förknippade krafterna (del 6 till 10) medan elementelva och tolv slutligen representerar de avgörande aspekterna förenblivande existens framtid.

Helmuth von Glasenapp sammanfattar dessa tolvelement på följande sätt Okunskap (1) leder till uppkomsten av(2) drivkrafterna, drivkrafterna leder i sin tur till uppkomsten av(3) rentmedvetande, medvetandet till uppkomsten av en (4) andlig-fysisk individualitetindividualiteten till (5) de sex sinnena, sinnena till (6)beröring, beröring till (7) sensation, känsla vidare till (8) törst, och denna törst till (9) livshunger. Livshungerni sin tur till (10) karmisktillblivelse, den karmiska tillblivelsen till (11) återfödelse ochåterfödelsen slutligen människoliv.

Varje kosmisk tidsålder genomgår ett givet utvecklingsförlopp från dess tidigaste uppkomst till dess slutliga förbränning. Otaliga världar existerar parallellt med varandra, vilket gör vår värld och vår tidsålder till en av flera utan särställning eller speciella särdrag. 

[9. Reflektion och värdering: Anser du att vår värld inte är unik utan en av många?]

Kretsloppet skapelse, förfall och undergångär eviga, det vill säga saknar både börjanoch slut ochvarje värld är uppbyggd i en serie skikt från grov materiatill fin. Över alla dessa skikt eller regioner utbreder sig 'icke-formens region' (kroppslösheten). Varje värld bestårav en oändlig mångfald dynamiska existensfaktorer (dharmas), av vilka ett fåtal betecknas som obetingade och oförstörbara (exempelvis nirvana eller den tomma rymden), de flesta dock som betingade av andra och därmed förgängligaoch föränderliga.     

[10. Reflektion och värdering: Anser du att bilden av världen som en oändlig mågfald dynamiska existensfaktorer känns rimlig?]

Samtidigt utgår den senare respektive utvecklade buddhismen från existensen av himlar och helveten ochdelar in varje värld i 6 livssfärer, vilka i sin tur delas ini tre övre och tre nedre regioner. De tre övre livssfärerna utgörs av gudarnasregion, som visserligen representerar den högsta sfären beståendeav finare materia och med längre livslängd än människornas,men som i princip är lika underkastad lidandet och dödligheten sommänniskornas värld. Därefter följer regionen förasuras, himmelska väsen som tänks befinna sig i ständig kampmed gudarna, och slutligen människornas region.     

Därefter och åtskilda från dessa tre övre världar följer de tre 'dystra ödena'eller 'eländiga tillstånden', bestående av andarnas värld (preta) som ursprungligen endast avsåg de dödas andar men idag anses omfatta alla möjliga demoner, därefter djurens värld och slutligen som lägsta kategori eller livssfär helvetesregionen som i sin tur är indelad i heta och kalla helveten.

Lidandet är allt levandes och därmed ävenalla livssfärers öde. Människan förfogar i viss månöver ett frälsningsprivilegium eftersom buddhismen reserverar möjlighetentill kunskap och insikt i världsordningen till dem som återföttssom människor. Endast människankan sedan hon uppnått densanna kunskapen få uppleva nådenatt inte behöva återfödasi världens lidande tillvaro.     

[11. Reflektion och värdering: Anser du att människan har denna särställning?]

Den ursprungliga buddhismen yttrade sig inte om gudarna och betecknas därför ofta som ateistisk. Existensen av en personlig gud förnekas visserligen inte, men frågan om guds existens tillmäts ingen betydelse och all spekulation kring gudarnas väsen och egenskaper betraktas som, slöseri med tid. Åandra sidan betecknades nirvana i den äldsta buddhismen som salighetsanning eller högsta verklighet. När Buddha senare framställdes i alltmer förklarat ljus som det personifierade nirvana blev han därmed själv till föremål för religiös tillbedjan.      
 

De fyra ädla sanningarna

De fyra ädla sanningarna har i buddhismen ställning som svar på de fyra centrala frågorna: Vad är lidande? Vad är lidandets ursprung? Har lidandet en ände? Finns det en väg som leder till lidandets upphävande?       

Lidande definieras som födelse, åldrande,sjukdom och död, men även att vara åtskild från deteller dem man älskar och strävandets fåfänga natur. 

[12. Reflektion och värdering: Anser du att livet domineras av lidandet?]

Den första sanningen lyder följaktligen: allt är lidande. Frågan om lidandets ursprung besvaras med sanningen om den allt genomsyrande livstörsten, som driver kretsloppet från återfödelse till återfödelse och åtföljs av glädje och lidelse och definieras som törst efter sinnenaslust törst efter fortsatt tillvaro och törst efter förgängelse. Sanningen om lidandets slut formuleras som utsläckandet av livstörsten, och den fjärde och sista frågan om vägen till lidandetsupphävande besvaras med den ädla åttafaldiga vägensom vägen till frälsning.
 

[13. Reflektion och värdering: Anser du att livstörsten leder till lidande?]

Gemensamt för alla framställningar av den store Buddha är de överdimensionerade örsnibbarnatill tecken för en allomfattande kunskap, de halvslutna ögonlocken och de lätt öppnade lapparna. Dessa fysionomiska känneteckenär avsedda att förmedla insikten om enheten mellan det synligaoch det osynliga, mellan den uppenbarade läran och den tigande meditativa försjunkenheten genom självuppgivande, liksom mellan detta livet och nirvana. Olikheterna mellan buddhanaturens otaliga manifestationeroch deras ikonografiska betydelse kan i första hand avläsas ihändernas hållning (mudras) samt i de attribut gestalten avbildastillsammans med.

Uppfattningen av allt liv som lidande förutsätter att människans fem skandhas betraktas som fem sättatt klamra sig fast vid den jordiska tillvaron liksom en intellektuell beredskapatt konfrontera livets lidande-aspekt. Den som i sitt tänkande hängerfast vid sin kropp och sitt 'jag' faller automatiskt offer för lidandet.Lidandet är universellt.

[14. Reflektion och värdering: Anser du att du hänger fast vid din kropp och ditt jag? Är detlidande?]

Den ädla åttafaldiga vägen till eliminering av livstörsten (girigheten) består av följande åtta moment: rätt åskådning, rätt sinnelag,rätt tal, rätt handlande, rätt vandel, rätt strävan,rätt vaksamhet rätt försjunkande. Dessa åtta moment brukar i sin tur delas in i de tre huvudkategorierna

1 visdom (moment 1 och2),
2 behärskning(moment 3 till 5) samt
3 meditation (moment 6 till 8).

De enskilda momentenbeskrivs närmare i olika buddhistiska skrifter. Rätt försjunkande(moment 8) består av fem olika meditationstekniker. Kontroll av sinnesportarna, aktsamhet under alla göromål, försjunkande respektive trance, analytiska tekniker(introspektiva och extrospektiva) samt syntetisk teknik.      

Den syntetiska tekniken betecknas även som de fyra gudomliga stadierna. Anden blir gränslös sedan den imeditation i de fyra stadierna i tur och ordning upplevt godhet, medlidande, medglädje och jämnmod. Därtill kommer en hel katalog etiska regler för den mediterande. Frälsningens mål, nirvana, uppfattas inte som ett intet utan beskrivs i uttalat positiva termer som ett tillstånd vars främsta kännetecken består i frånvaronav lidande. Nirvana innebär den individuella personens upplösningeller mer exaktupphävande.

[15. Reflektion och värdering: Anser du att det är rimligt att nirvana finns?]
 

BUDDHAS LIV

Om begreppet Buddha

Buddha kan betraktas huvudsakligen itre aspekter - som mänskligt väsen, som andlig princip och som ett mellantingmellan dessa två. Den historiske Gautama Buddha var avföga intresseför den ursprungliga buddhismen. Buddha är beteckningenför en upplyst urtypen för en vis man som manifesterarsig i världen i olika personligheter i olika tider. Som andlig princip betraktad manifesterar sig en buddhanatur eller dharmakropp (tathagata)i 'individen' Gautama. Enligt detta synsätt är den historiskeBuddha inte någon historiskt unik lärare, utan endast en i den oändliga raden av tathagatas, vilkai alla tider förkunnar enoch samma lära på jorden.      

[16. Reflektion och värdering: Anser du att gestalter som Moses och Jesus skulle kunna vara tathagatas?]

Ytterst sett kan buddhan betraktasi sin 'förklarade kropp', som även kallas 'njutningskropp', 'oförfalskad kropp' eller 'den sanna naturens kropp'. Denna kropp är så att säga dold bakom buddhans förgängliga mänskliga kroppoch uppvisar de 32 övermänskliga kännetecken som bildarett populärt motiv i den buddhistiska konsten.
 

Den historiske Buddha

Den historiske Buddha hette ursprungligen Siddharta, men kallades Gautama (efter en vedisk lärare som var familjens stamfader) eller Shakyamuni (den vise av Shakyas säd. Han härstammade från en förnäm familj i norra Indien och betecknas oftasom prins, trots att hans far Suddhodana i sin egenskap av raja snarare fungerade som 'doge' i en adelsrepublik än som monark.

De exakta årtalen för hans födelseoch död är omstridda, men de brukar anges som ca 560- 480 f Kr. Buddhalegenden berättar om Gautamas föregående existensformeroch framhäver även att hans mor Maya mottagit honom i en gudomligbefruktning och fött honom i jungfrufödsel i form av en vit elefant.Hon dog sju dagar efter Gautamas födelse. Även om hans barndom hartraditionen mycket att berätta. Han lär ha uppfostrats avsin mosterMahapajapati, som även var hustru till hans far, och ingick tidigt äktenskapmed Yasodhara som födde honom sonen Rahula när Gautama var 29 årgammal.

Vid 29 års ålder genomgick Gautama en genomgripande förändring. Enligt legenden mediterade han vid denna tid intensivt kring de tillstånd som är fria från ondska och lidande och gjorde i detta sammanhang fyra utfärder från sin skyddade hemmiljö. Under den första utflykten såg han en åldring, under den andra en sjukling, under den tredje ett lik och under den fjärde och sista en asket.  Dessa var de 'fyra tecken' som fick Gautama att bryta med sin dittillsvarande tillvaro och ägna sigåt ett liv i försakelse.

Efter den fjärde utflykten nåddes Gautama av nyheten om sin sons födelse, men beslöt enligt legenden att överge både hustru och barn redan samma natt. Därefter vandrade han omkring i den nuvarande delstaten Bihar och anslöt sig tillolika mästare (gurus), men ingen av de lärare han mötte kundege honom det han sökte. Under denna fas av sitt liv levde han i fullständigförsakelse och askes, hungrade och späkte sig till utmattning, innanhan insåg att denna väg var falsk. Slutligen mediterade han (i fyrastadier) sittande under ett fikonträd som därefter blev hans hem.I sjunde året av denna meditation upplevde han sin upplysning (bodhi)och tog därmed steget från bodhisattva (varelse som söker upplysning)till buddha.

Han överlade med sig själv om han skulle behålla visdomen för egen del eller föra den vidare till människorna. Slutligen gjorde han fem asketer till sina förstalärjungar och satte på så sätt 'lärans hjul i rörelse'.Han valde en väg präglad av måttlig försakelse utan extremaskes, uppfattade livet som lidande och ägnade sin lära åtatt övervinna lidandet. Den lilla skaran levde ett liv som vandrande munkaroch Gautama postulerade med sina fem disciplinreglerade första ordensreglerna,som var olika stränga för munkaroch lekmän.      

Skaran av Gautamas anhängare växte snabbt och rekryterades från samhällets alla skikt. Han gynnades även av olika lokala härskare, för vilka han förmodligen även fungerade som rådgivare. Vad gäller den egna anhängarskaran kringgick han det hinduiska kastväsendets regler, men av allt att döma hade han inte för avsikt att reformera eller avskaffa kastväsendet som sådant Gautama ledde sin lilla församling inte minst i kraft av sin harmoniska personlighet och ställde höga intellektuella kravpå sina munkar, som utöver ett fåtal personliga tillhörigheter inte tilläts äga någon form av egendom. Även Gautamas familj anslöt sig till den nya läran.

Vid 80 års ålder ingick Gautamaefter en kort tids sjukdom fridfullt i nirvana sedan han tagit avsked av alla. Hans kropp brändes och askan fördelades mellan olika grupper av anhängare. Denna aska bildar grunden till buddhismens senare relikkult.      

Gautama Buddha var en i högsta grad aristokratisk gestalt men samtidigt    både medkännande och meddelsam. Han var välinformerad om sin tids filosofiska spekulationer och väl insatt i hinduismens läror.

Den världsbild han företrädde var både vidsynt mångsidig och präglad av en höggrad av komplexitet och den harmoni mellan liv och lära han eftersträvade förutsatte en krävande etik och genom meditation högtskolat vanligt och fridsamt sinnelag. Hans andliga balans och jämnmod gjorde honom i stånd att motstå svåra frestelser. De drag av överjordisk munterhet och upprymdhet som präglade hans personlighet bildade grundvalen för den senare kanoniseringen (helgonförklaring)av hans väsen.      
 

BUDDHISMENS SKRIFTER      

Gautama efterlämnade inga skriftliga nedteckningar av sin lära, som till en början medvetet endast traderades i muntlig form. Det är följaktligen svårt att särskilja en ursprunglig lära eller en urbuddhism från senare läror ochkompletteringar. Den tidiga buddhismens obrutna muntliga tradition utgör alltså basen för dagens buddhism, som iden meningen inte förfogar över en dogmatisk grundkanon i gängse mening. Till det äldsta tankegodset hör förmodligen de såkallade fyra ädla sanningarna, den ädla åttafaldiga vägen, läran om uppkomsten i ömsesidigt beroende och det självständiga jagets skenbara natur liksom föreställningen om nirvana som lärans mål. Buddhismens första nedteckningar härstammarfrån kejsar Ashokas regenttid (272-232 f Kr), det vill säga ca 200 år efter Gautamas död, betydligt senare än motsvarande nedteckningar efter Jesus.

Skrifterna delades redan tidigt in i'dharma' (lära) och 'vinaya' (munkdisciplin). Den viktigaste textdelen utgörsav de så kallade sutras, de utsagor som uppges härstamma från Gautama själv. De senare sutras uppfattas på olika sättav de olika buddhistiska skolorna. Hinayana (den lilla farkosten) betraktardem som diktning och bestrider deras äkthet medan mahayana (den storafarkosten) utgår från att en viss del av Gautamas texter ännuinte var avsedda för hans samtida och därför förvarades i underjorden för att senare hämtas upp av stora lärare.      

Ytterligare en del av buddhismens kanon utgörs av de så kallade shastras, texter författade avhögt ansedda, om än till namnet okända lärare och tillmäts därför ett stort mått av auktoritet. Många texter finns endast fragmentariskt bevarade och dateringen är osäker. Andra texterhar helt enkelt i efterhand tillskrivits berömda buddhistiska lärare.

Alla buddhistiska skrifter som uppfattas som autentiska delas i regel in itre stora samlingar eller kanonbildningar:
1  hinayanaskolans Tripitaka påpali - Palikanon
2 de kinesiska Tripitaka samt
3 de tibetanska Kanjur och Tanjur.

Denna kategoriseringbaseras på de olika samlingarnas tillkomsttid och språk. Därutöverfinns även ett större antal texter på sanskrit men dessa bildar ingen sluten kanon.

DEN TIDIGA MUNKBUDDHISMENS LÄRA

Munkarnas buddhism (sangha)

Den buddhistiska församlingen delas avhävd in i de två huvudkategorierna munkar och lekmän. Munkarnabildar den buddhistiska rörelsens kärna och lever tillsammans sombrödraskap, men även som eremiter. Munkarna och eremiterna bildar en gemenskap som omskrivs med den gemensamma beteckningen 'sangha'.

Denna sangha, en grupp "religiösa specialister" har varit olika stark vid olika historiska tidpunkter.Antalet munkar och nunnor i Kina växte exempelvis från 77 258 år 450 e Kr till två miljoner år 525, och i Tibet har tidvis var tredjevuxen man levt i ett buddhistiskt kloster.

Munkarna betraktar sig själva som de'sanna buddhisterna'. Deras ursprungliga lära, hinayana, innehåller en sträng självkontroll i form av munkarnas disciplinregler, renhetskrav samt varnande maningar för sinneslivet och dess frestelser. Munkarnas disciplinregler finns samlade i 'vinaya' (från 'vinayati', bortföra - från det onda till disciplin). Reglerna kodifierades tidigt och reciterades ursprungligen i församlingen innan de nedtecknades i skriftlig form.      

Vinaya baseras på tre ideal - fattigdom, celibat och saktmod. Munken äger ingenting utom tiggarskål, synål, rosenkrans, rakkniv och dricksvattenfilter. Ursprungligenvar munkarna förpliktade att föra ett kringvandrande liv utanfast bostad, men denna regel upphävdes senare när de första klostren uppfördes. Eftersom även egendom i form av pengar var förbjuden förpliktigades munkarna att livnära sig genom tiggeri, närmare bestämt i likastor utsträckning från fattig och rik och utan urskiljning ellerpreferenser. Hinayana uppfattade tiggeriet som en skola i självdisciplin, medan mahayana senare framhävde dess altruistiska sida, det vill säga kärleken och medlidandet. I dag förekommer tiggeri i Thailand och bland vissaav Japans zenbuddhistiska munkordnar, och då inte för egen räkningutan för välgörande ändamål.     

Celibatsreglerna definierade munkarnas förhållande till kvinnor. Både lusten och sexualiteten som avkoppling skulle undvikas eftersom munkarnas väg till inre frid bäst skulle uppnås med hjälp av meditationens tekniker. Senare förekom dock även gifta munkar och munkar med älskarinnor.

Idealet om saktmod vittnar om buddhismens stora likheter med jainismen, en religiös rörelse som uppstod i Indienvid ungefär samma tid. Både jainas och buddhister förespråkar här två grundläggande etiska principer. För det första baseras läran om saktmod på övertygelsen om släktskapet mellan alla levande varelser och att varje levande väsen skulle kunna vara en återfödd människa, vilket i sin tur representerar en radikalisering av hinduismens åskådning.

Därtill kommer det etiska ideal somkommer till uttryck i Buddhas sats 'Allt jag möter är jag själv', det vill säga att man skall förhålla sig till alla andra levandeväsen som om de vore det egna jaget. Vi kan jämföra med Jesu ord om att 'älska sin nästa som sig själv'. Både buddhismen och jainismenkom att få ett starkt humaniserande inflytande i hela Asien. Buddhismenssaktmod och fridsamhetsideal gjorde att den speciellt i sin tidiga utvecklingkom att gynnas av politiska skäl, men buddhismens historia innehålleräven talrika prov på engagemang både vad gäller världsligaoch politiska skeenden.

[17. Reflektion och värdering: Anser du att det finns värde i att möta alla andra som om devore en själv?]
 

Den tidiga buddhismens huvudströmningar och riktningar

Efter Siddharta Gautamas död inkallades tre koncilier i syfte att uppnå en enhetlig kodifiering av hans lära. De olika tolkningarna av läran ledde snart till uppkomsten av olikariktningar inom den buddhistiska rörelsen, som kom att utvecklas itvå huvudriktningar. Den grundläggande konflikten bestod mellan företrädarna för theravada (de gamlas lära; sanskritsthaviravadins)och företrädarna för den 'stora församlingen' (mahasanghikas),och lade grunden till å ena sidan den strängare och exklusivt inriktade hinayanabuddhismen och å andra sidan till den betydligt mer liberala mahayanabuddhismen.      

Den buddhistiska klosterordningen saknar församlingsgudstjänst i gängse mening. Gemensamma sutrarecitationer flera gånger dagligen och tillbedjan av statyer bestämmer istället tempelritualerna i klostren. I motsats till den folkliga tron representerar de figurativa framställningarna av tidsåldrarnasolika buddhor, bodhisattvas,medicinbuddhor, botgörarbuddhor och såvidare intetranscendenta gudomliga väsen, utan i stället manifestationer av andliga kosmiska krafter och principer avsedda att hjälpa uppmärksamheten till fullständig koncentration på föremålet för meditationen. Folktron har dock allt efter nationella förutsättningar frambringat en rad i högsta grad gudaliknande emanationer av buddhakraften och därmed gett upphov till ett buddhistiskt panteon, vilket i sin tur även haft konsekvenser för klosterkyrkans rituella praxis.     

Ett exempel i detta sammanhang utgörs av bodhisattvan Avalokiteshvaras förvandling till hjälpgudinnan Guanyin, 'hon som lyssnar på världens böner, mellan 500-och 1000-talet. Guanyin är än i dag den mest populära buddhistiska guden i Kina.

Hinayanas 'Gamla vishetslära' kompletteradesbådeav mahayanas 'Nya vishetslära' med dess tropå buddhoroch bodhisattvassom högre väsen och av yogaskolorna (yogacarins).Vid tiden kring500 e Kr tillkom så dessutom som en förgreningav den hinduiskatantrismen den mystiskt orienterade vajrayanabuddhismen, som vann spridningi första hand i Nepal, Tibet Kina, Japan, Java och Sumatra.

l Tibet utvecklades en speciell förgrening av buddhismen som tog upp element från den gamla shamanistiska bonreligionen, vilket gav upphov till lamaismen. Theravada och mahayana kom under tidens lopp att förgrenas i en rad olika skolbildningar. De nuvarande huvudriktningarna inom buddhismen anses ha nått sin fulla utveckling vid tiden kring1000 e Kr, det vill säga efter 1500 års buddhistiskt tänkande.

Kravet på världsfrånvändhet som förutsättning för ostörd meditation har tillsammans med de buddhistiska munkreglernas strängt asketiska ideal gett upphov till en rad buddhistiska kloster belägna i ensliga och svåråtkomliga landskap som exempelvis avsides bergmassiv, öar, vildmarksregionereller liknande. En stor del av dessa ursprungligen så ensligt belägna kloster utvecklades med tidens lopp till populära vallfartsmål och därmed bli stora tempelkomplex. Det hängande klostret på Hengshans branta bergsvägg hör till de mest imponerande exemplen på hur en enkel eremitgrotta uthuggen direkt i bergsväggen kunde utvecklas till ett klostertempel med inte mindre an 40 byggnader. Eftersom klostret dessutom fungerade som pilgrimshärbärge öppet för alla förfogar det bland annat även över tempel förLao-tse och Konfucius.
 

Lekmännens ställning och inflytande

Munkarna och asketerna har alltid varit hänvisade till de buddhistiska lekmännens goda vilja. Dessutom innehållerden buddhistiska etiken det moraliska uppdraget att verka för alla människorsandliga välmåga, det vill sägadela läran (dharma) medandra människor och därmed i motsatstill hinduismen även utövamissionsverksamhet Buddhismen var också tvungen att tillfredsställabehovet av mytologi och tro,vilket skedde i form av läran om gynnsammahandlingar. Genom att göra många gynnsamma handlingar kan man uppnåen bättre återfödelse med slutmålet att inte alls bliåterfödd. Den troendes längtan efter en annan värld kommertill uttryck i Buddha- och relikkulten i de så kallade 'caityas' (helgedomar,tempel). l centrum för denna kult befinner sig den Heliga platsen i bynBuddh Gaya, det fikonträd under vilket Gautama uppnådde upplysningen.Så uppstod en rik offerkult, tillbedjan av heliga bildverk som skyddsänglaroch en utpräglad symbolik kring trädet hjulet som symbol fördharma, tron och stupa (världsberget).

Förhållandet mellan munkar och lekmän kom på avgörande sätt att präglas av den indiskehärskaren Ashoka (272-232 f Kr) som var buddhistisk lekmannaanhängare och under sin regenttid fungerade som buddhismens överhuvud. Ashoka genomdrevreformer på flera områden, bland annat vad gäller populariseringenav munkarnas lära. Ursprungligen hade munkarna förordat en starkbegränsning av lekmännens inflytande och pläderat förattde två stånden skulle åtskiljas strikt lekmannen kunde upptasi den buddhistiska församlingen genom att tre gånger upprepadefem löften och tre så kallade tillflykter eller juveler munkarnauttalade.

De tre tillflykterna utgörs av
1 buddhan (som förebild).
2 läran (som väg) och
3 församlingen (som traditionsförmedlare)

och uttalas som:
'Jag tar min tillflykt till buddhan, jag tar min tillflykttill dharma, jag tar min tillflykt till församlingen (sangha)'.

Därefterväljer lekmannen vanligen att följa de första fem av de tiodisciplinregler som gäller för munkarna, nämligen att      
1) inte döda, 
2) inte stjäla, 
3) inte begå äktenskapsbrott 
4) inte ljuga, 
5) inte dricka rusdrycker.

[18. Reflektion och värdering: Anser du att dessa regler har moraliskt värde?]

Under Ashokas inflytande mildrade munkordnarna sina stränga regler, vilket som Ashoka avsett ledde till att buddhismen öppnades och blev mer allmängiltig. Tillbedjan av och respekten för buddhan underlättades genom att han avbildades i mänsklig gestalt.
En populär litteratur med Buddhalegender uppstod och läranom karma och återfödelse som de troende kände till frånhinduismen utarbetades i detalj. Allt som allt representerade lekmännensökade inflytande första steget till mahayanabuddhismens uppkomst.      
 

BUDDHSMEN OCH DEN VÄRLDSLIGA MAKTEN

Ashoka var den förste som gjorde buddhismen till världsreligion. Han skickade ut missionärer till grannländerna, föranledde preciseringen av texterna och sörjde för attden 'goda läran' spreds i hela Indien och Sri Lanka. Han lät hugga in klipp- och pelaredikt med förmaningar till folketattföraett sedligt leverne och förbjöd munkarnas inre stridigheter.

Ashoka blev av stor betydelse för mahayanabuddhismens uppkomst genomatt han i sina edikt vände sig mot hinayanabuddhismens enligt hans uppfattningallt för höga värdesättning av yttre regler och riter föratt i stället uppmana folket till gynnsamma handlingar och moraliskagärningar. l alla buddhistiska skolbildningar framställsAshokasomen idealiserad härskare, vägledd av buddhistisk medlidandemoral.       

Efter Ashoka kom buddhismen i framför allt norra Indien och Bengalen att stå under häskarnas beskydd, inte minst i kraft av sitt budskap om saktmod, munterhet och försoning. Många härskare smyckade sig med buddhistiska hederstitlar ochi vissa länder, exempelvis Indokina, Java och Tibet uppstod teokratiska strukturer under buddhistiskt inflytande. Detta underlättades av buddhismens flexibilitet och öppenhet i många frågor. Kultur- ochvetenskapsfientliga element saknas exempelvis fullständigt i den buddhistiskaläran, liksom betoningen av kasttillhörighet eller andra stamtabun. Som lära betraktad är den i högsta grad förenlig både med demoderna industrinationernas tänkande som med den moderna människans ökade mobilitet.
 

HINAYANA: DEN GAMLAVISHETSLÄRAN

Arhatidealet

Buddhas uppgående i nirvana 480 fKr försatte hans anhängare i en svår situation, eftersom alla aspekter av hans lära uteslutande förmedlats i muntlig,traderad form. Redan det första konciliet, där munkarna samlades ledde till en splittring i olika sekler och skolor. Liksom i kristendomen var det inte religionsstiftaren som kodifierade läran, utan de förstalärjungarna. Det var följaktligen inte Siddharta Gautama som utvecklade den metodiska kontemplationen enligt abhidharmas regler och formulerade den så kallade gamla vishetsläran, utan munken Sariputra. Hans tänkande kom att prägla buddhismen på avgörandesätt under de första femton till tjugo generationerna.

Hinayana, 'den lilla farkosten', utgör den gamla vishetslärans centrala regelkanon. Dess tre huvudkompendier förvarades ursprungligen i korgar, vilket med ordet för just korg gett dem deras beteckning 'pitaka'.

Den första korgen utgörs av
1 Vinayapitaka(munkdisciplinens korg),
2 den andra av Suttapitaka (lärotalens korg; lärosatseruttalade av buddhan själv i fem delar) och
3 den tredje av Abhidharmapitaka(metafysikens korg, eller egentligen lärotilläggets korg).      

Ordet arhat betyder värdig och betecknar inom hinayanabuddhismen en person som nått upplysningen, ochdärmed den högsta och mest fulländade andliga nivå enmänniska i regel kan uppnå. I sin ursprungliga bemärkelse vararhat liktydig med den som förintar fiender, det vill säga världsliga begär och skenföreställningen om ett jag eller agerande subjekt.      

En arhat uppfattar människan som ett konglomerat av de fem skandhas eller existensfaktorerna och har kapat sina bandtill den så kallade trefaldiga världen - de sinnliga begärensvärld,formens värld och den formlösa världen. Därmedhar hanuppnått en form av existentiell insikt som gör henne eller honomi stånd att koncentrera sig helt på den översinnliga världensabsoluta verklighet (nirvana), en koncentration som uppnås i meditation.

[Reflektion och värdering: Anser du att arhaten är ett värdefullt ideal?]

Meditationen indelas i tre stadier, närmare bestämt moralisk disciplin, trance och visdom. Moralisk disciplinäri hinayana liktydig med fullständig kontroll över den egna kroppen,uppgivandet av sinnliga begär samt befrielsen från illusionen omindividualitet. Olika meditativa övningar har till syfteatt framställaden mänskliga kroppen som motbjudande och otillräcklig. 'Kontrollav sinnena' tränar ögats koncentration, medan 'kontroll av sinnesportarna'i princip representerar en medveten övervinnelse av det instinktiva orsakssambandetmellan impuls och reaktion. Impulserna skall hållas i schack föratt möjliggöra ett rent betraktande av anden i sig, utan all yttreaffekt, stress och oro och utan att människans önskningar är bundna till världsligating.

[19. Reflektion och värdering: Anser du att sådan meditation kan vara värdefullt för människor?]

Trancestadiet kännetecknas av tre arterav koncentrationsövningar, närmare bestämt de åtta dhyanaseller meditationerna, de fyra obegränsade och slutligen de ockulta krafterna.De åtta dhyanas representerar de olika stadierna i förvärvandes av insikt, det vill säga övervinnelsenav de yttre sinnesimpulserna.      

I det första stadiet koncentrerar sig den mediterande på ett visst föremål och undertrycker på så sätt alla egna tankar och känslor i förhållande till detta objekt (första stadiet). Efter att på så sätt ha uppnått en koncentration på det yttre föremålet i sig kan den mediterande övergå till trons och det icke-diskursiva tänkandets område, vilket försätter honom eller henne i ett tillstånd av inre tillfredsställelse och hänryckning (andra stadiet). Därefter följer 'befläckelsens upphävande' (tredje stadiet) följt av upphävandes av varje form av känsla inför den egna personen (fjärde stadiet). 

[20. Reflektion och värdering: Anser du att varje form av känsla inför den egna personen kanoch bör upphävas?]

De fyra formlösa dhyanas står över dessa inledande stadier och kännetecknas av friheten från varje form av objektrelation. Detta är ett tillstånd som västeländsk neuropsykologi i allt större utsträckning erkänner och studerar, i buddhismen är det en traditionellt erkänd mänsklig erfarenhete. I hinayanabuddhistiskt språkbruk betecknasdetta stadium som det tillstånd i vilket tomheten/fullheten eller nirvana blir'synligt'. Slutligen uppnår den mediterande ett tillstånd av tomhet/fullhetbortom varje form av empirisk varseblivning och icke-varseblivning, vilket banar vägför upplevelsen av enhet i tillvaron. Detta tillstånd kallas även'gudomlig avgrund' eller 'gudomlig öken'.

[21. Reflektion och värdering: Anser du att denna tomhet/fullhet  kan vara värdefull? Har du själv haft den erfarenheten?]

De fyra så kallade ObegränsadeAndliga Metoderna (apramana) består av olika metoder att behärska känslor av stress,nämligen med hjälp av
1 vänlighet
2 medlidande
3 glädje
4 jämnmod.

Alla dessa praktiska övningar och emotionella tillstånd syftar till att upphäva gränsen mellan det egna jaget och andras utan hänsyn till subjektiva preferenser. Däri består deras "godhet".

Vänligheten gynnar omsorgen för allt levandes väl och ve ochrepresenterar ett förstadium till befrielsen från varje form avillvilja gentemot andra. Medlidande tränar koncentrationen bådevad gäller andra varelsers lidande och viljan att lindra detta lidande.När denna erfarenhet görs infinner sig en känslaav upprymdhet som en form av glad medkänsla eller med glädje, somi det sista stadiet utvidgas och fördjupas tillett universellt och obegränsat jämnmod.      

[22. Reflektion och värdering: Anser du att det är moraliskt värdefullt att genom vänlighet och medlidande upphäva gränsen mellan sig själv och andra?]

I den tidiga buddhismens strängt intellektuellt orienterade tankevärld spelar de ockulta krafterna en fullständigt underordnadroll, men ett intensifierat andligt liv har alltid medfört en förstärkningäven av parapsykologiska krafter.
 
 

VISDOMEN I BUDDHISMEN      

Enligt buddhismens synsätt representerar visdomen människans högsta dygd i det den avser den metodiska kontemplationen av dharma (läran).

Visdomen finner sitt mest utförliga uttryck iAbhidharmas sju böcker. Abhidharma representerar en systematisk kartläggningav människans möjlighet att övervinna individualiteten ellerjaget genom att i enlighet med läran (dharma) ersätta alla personligauttryck med opersonliga. Detta kan, som Edward Conze påpekat, i den meningenbetecknas som världens äldsta utarbetade psykologi som västerlandet i vår tid tagit starka intryck av.      

För att illustrera denna tes väljer forskaren Edward Conze exemplet 'Jag har tandvärk'. Formulerad i enlighet med de fem skandhas borde denna sats, hävdar Conze, formuleras som 
1) Detta är en form (tanden som materia) 
2) detta är en känsla av smärta 
3) detta är upplevelsen av tanden genom ansikte, beröring, smärta
4) detta är som viljereaktion:avståndstagande från smärta, rädsla för att denna smärta skall visa sig ha konsekvenser för ett framtida välbefinnande, girigt begär efter välbefinnande      
5) detta är medvetande - medvetandet om det som nämnts under punkt 1 till 4. 

Abhidharma motsäger vår vardagliga synpå världen genom att dela in verkligheten i mellan79 och 174 ytterstaexistensfaktorer eller dharmas, vilka tjänar till att omvandla den gängse,enhetliga världsbilden till ett spel mellan opersonliga krafter. Dennafragmentariserade världsbild är dock på intet vis avsedd somen teoretisk utgångspunkt. I stället är den underordnad den'terapeutiska' målsättningen att övervinna världens lastoch lidande.

[23. Reflektion och värdering: Anser du att värdefullt att försöka övervinna världen?]

Abhidharma baseras på den grundläggande föreställningen att individualismens tänkande fjärmar människan från hennes sanna jag och orsakar existentiellt lidande genom att identifiera henne med betingade och föränderliga entiteter. Meditationen fungerar enligt detta synsätt som ett, medel att utsläcka jaget och därmed upphäva identifikationen med allt betingat.

[24. Reflektion och värdering: Anser du att individualismen fjärmar dig från ditt verkligajag?]

Dessa definitioner lämnar dock endel oklarheten och motsägelser vad gäller buddhismens absoluta verklighet nirvana. Det absoluta har exempelvis per definition ingen anknytning till något annat men föreställningen om en befrielse från den föränderliga världens bojor till den absoluta verkligheten förutsätter å andra sidan någon form av förbindelse mellan den betingade och obetingade världen. 

Dessutom är alla utsagor beträffande det absoluta per definition omöjliga, eftersom varje utsaga ärbetingad och därmed underkastad föränderlighetens lagar.Därmed är både påståendet att det absolutafinns i världen (immanent) och att det finns utanför världen(transcendent) i princip omöjligt. 

[25. Reflektion och värdering: Anser du att det är meningslöst att tala o det absoluta, om nirvana eller livet efter döden?]

Det hindrar dock inte att det absoluta (nirvana) definieras som en motbild till denna världen. Vårvärld uppfattas som obeständig, sönderfallande och lidandeframkallande, medan den absoluta verkligheten definieras som beständig och oföränderlig eller rent av som 'ostörd, välsignande frid'. 

[26. Reflektion och värdering: Anser du att tala om den kristna "himlen"?]

Buddhismen har alltid varit i högsta grad medveten om dessa inneboende svårigheter och har ofta använt sig av paradoxer för att framställa dessa åtminstone skenbart motsägelsefulla förhållanden.
 
 

MAHAYANA: DEN NYAVISDOMSLÄRAN

Mahayana: 'Den storafarkosten'

Under kejsar Ashokas regeringstid uppstod den första djupa sprickan i den buddhistiska munkorden mellan å ena sidan de konservativa sthavira-vadins och å andra sidan den mer demokratiska mahasanghika-rörelsen, vilken tillmäter lekmännen ett större inflytande och därmed banade väg för densenare mahayanabuddhismen. Mahayanabuddhismen markerar redan i sitt namnatt deninte strävar efter att vara reserverad för ett begränsatfåtal, men det dröjde till buddhismens nedgångstid i Indien kring ca800e Kr innan den kunde uppvisa ett större antal anhängareänden äldre hinayanabuddhismen. Senare utvecklades mahayanabuddhismeniförsta hand i Kina, Japan och Tibet medan Sri Lanka, Burma, Kambodjaoch Siam förblev hinayanabuddhismens främsta centra.      

Mahayanabuddhismen utgår från föreställningen om en absolut existens, vars egenskaper projiceras på Buddhas gestalt. l motsats till hinayana- buddhismen och dessmål att övervinna världen strävar mahayanabuddhismenefter atthjälpa världen i stort att uppnå frälsning,vilket innebäratt föreställningen om ett personligt karmasöverföringtill andra uppfattas som i princip möjlig. Därmeduppstod en heltny etik som ställde medlidandet i centrum. 

[27. Reflektion och värdering: Anser du att medlidandet står emot målet att övervinnavärlden, att alltså hinayana och mahayana är oförenliga?]

Mellan 100 f Kr och 200 e Kr frambringade mahayana ett stort antal sutras, framför allt Saddharmapundarika,den så kallade lotussutran, men även exempelvis den berömda 'Diamantsutran' med dess behandling av det centrala begreppet prajnaparamita (bokstavligen 'insiktens fulländande', det vill säga transcendent visdom). Prajnaparamita intar en central roll även i skriftsamlingen Madhyamakakarika som brukar tillskrivas filosofen Nagarjuna.

Munken och filosofen Nagarjuna är upphovsman till den inflytelserika så kallade medelvägen i mahayanabuddhismens filosofi, det vill säga en medelväg mellan bejakandet och förnekandet av tingens existens. Nagarjuna baserade sin lära på föreställningen om den sanna och högre verkligheten som en absolut tomhet (shunyata), vilket i logisk mening omöjliggör varje affirmativ utsaga omdess natur. Detsamma gäller följaktligen även samsara ochnirvana. Med paradoxen och logiken som medel framställer Nagarjunasfilosofi det väsensartade som den avgörande egenskap som skiljersanning från sken. 

Insikten om tomheten som själavandringens och förgänglighetens fundamentala ursprung leder enligt Nagarjuna till människans befrielse ur återfödelsens eviga kretslopp och jagets utslocknande i det absoluta, till vad han kallar 'tomhetens hållning'.      

Nagarjunas filosofi ledde i kombination med avgörande influenser från hinduiska tänkande till mahayanabuddhismens brytning med
hinayanabuddhismens stränga dualism och dess föreställning om nirvana och den förgängliga världen som fundamentaltoförenliga entiteter.

Nagarjuna förespråkade i ställeten monism, enligtvilken allt föränderligt och förgängligarepresenterar en skenverklighet. Endast tomheten, shunyata, besitter absolutverklighet. Denna grundsats leder till föreställningen om shunyatasom en enda absolut enhet i vilken varje skillnad mellan existens och icke-existens,mellan enhet och mångfald är upphävd. Ytterst sett ärmotsättningen mellan nirvana och vår förgängliga världföljaktligen av skenbar natur.

[28.Reflektion och värdering: Anser du att Nagarjunas filosofi håller?]

Den högsta insikten, tomhetens hållning,är därmed liktydig med insikten om det absolutas närvaroi allt. Mahayanabuddhismens aktivistiska och altruistiska etik betonaratt upplysningen inte bara är ett privilegium för ett fåtal visa och heliga människor, utan i princip är tillgängligför alla levande väsen. Denna grundsats bildar även utgångspunkten för mahayanabuddhismens framhävande av vikten att hjälpavärlden i stort att uppnå frälsning.
 

Bodhisattvaidealet

Vid sidan om föreställningen om tomhet representerar bodhisattvaidealet ett av mahayanabuddhismens mest centrala begrepp. Om Buddha är en upplyst så är bodhisattvan en blivande buddha, en upplyst som väljer att inte ingå i nirvana för att i stället stanna kvar i världen med den enda målsättningen att hjälpa andra och rädda dem ur lidandets ström. 

Eftersom en bodhisattva övervunnit sitt jag karakteriseras han eller hon av medkänsla och medlidandemed alla levande varelser liksom av viljan att hjälpa dem. Mahayanabuddhismens mål är följaktligen inte bara att uppnå nirvana för egen del. I stället gäller det att försätta det egna'jaget' i nirvana på ett sådant sätt att allt levandeinbegrips i befrielsen. Den tibetanska buddhismen använder sig avliknelsen med en människa som tillsammans med sin familj gåttvilse i urskogen för att klargöra skillnaden mellan hinayanabuddhismensarhat och mahayanabuddhismens bodhisattva. Arhaten liknas här vid en människa som, endast räddar sig själv och lämnarfamiljen åt sitt öde medan bodhisattvan framställs somen hjälte som tack vare sin unika kraft räddar både sigoch sin familj och för alla i säkerhet.      

[29. Reflektion och värdering: Anser du att mahayana är mer lik kristendomen än hinayana?]

Bodhisattvans universella medkänsla leder henne eller honom visserligen till att dra sig tillbaka frånvärlden, men inte från dess levande väsen. Bodhisattvaidealetär nära förknippat med meditationsövningen 'de fyraobegränsade' som ingick i munkarnas disciplin och dess principiellalikställning av det egna jaget med allt annat levande i syfte attförvärva förmågan att praktisera medlidande och medglädjei vanlighet och jämnmod.

I mahayanabuddhismen förekommer enrad olika bodhisattvas och buddhor som tillbeds som en form av skyddsänglar eller liknande. Bland de mest populära bodhisattvas ingår exempelvis Maitreya, framtidens Buddha, och framför allt Avalokiteshvara, det personifierade medlidandet som åtar sig alla levande varelsers lidandeoch åkallas i nödens stund. Till de mest tillbedda buddhorna räknas även Vairocana, 'den solliknande', som i delar av Östasienbetraktas som högsta väsen liksom den så kallade urbuddhan (adibuddha), den sedan alla tider upplyste som genom meditation skapat alla andra buddhor och därmed fungerar som alla levande varelsers beskyddare.

Inte alla människor väljer munklivetsgemenskap med dess munkdisciplin och utslocknande av jaget i meditation och har därför inte någon möjlighet att självavinna djupare insikt om livets hjul, det vill säga om det eviga kretsloppet av återfödelse och vedergällning. För dessa buddhister gäller det i första hand att vid sidan av beaktandet av buddhismens budord genom goda gärningar samla så mycket gynnsam karma attdet framtida ödet kan påverkas i positiv riktning. En sådangynnsamgärning består exempelvis av att bränna rökelseellerofferpengar i templen respektive framför statyer, att tändaljusoch, vilket ofta är förknippat med påkostade offergåvor,tillbedjan av statyer. Utöver personliga önskningar åtföljsdessa gärningar av recitation av heliga stavelsen eller sutraverser,vilket redan i sig likaså räknas till de gynnsamma gärningarna.      
 

Kina:

De indiska buddhistiska föreställningarna genomgick stora förändringar inte minst vad gäller den folkliga tron i samband med spridningen av den buddhistiska läran i Ostasien. Detsamma gäller även för Kina och framtidens Buddha Maitreya (kinesiska Mile Fo), vars bodhisattvanatur brukar skildras i form av denvänligt skrattande munken Budai som vandrar omkring med rosenkransoch tiggarsäck på jorden för att redan nu hjälpa människornaoch bistå dem med råd och dåd. Han har sin plats i förrummeti varje tempel och representerar för de troende harmoni, kärlekglädje och välstånd. 

Den konkretisering som Gautamas abstrakta existenslära genomgick på sin väg till den kinesiska kulturen framträder inte minst i form av Budais väldiga mage som ett livscentrum som tänks vara förlagt till partiet bakom naveln.
 

Tomheten

Mahayanabuddhismen baseras i Nagarjunas efterföljd på att bodhisattvan uppnår insikten om alltings innersta tomhet enligt vilken 'tom' definieras som synonym för 'icke-jag'. Alla betingade företeelser, det vill säga allting av världslig natur, är enligt detta synsätt att betrakta som tomt och därmed som icke eftersträvansvärt. 

[30. Reflektion och värdering: Anser du att det finns något värdefullt i mahayanas tomhet?]

I ett flertal liknelser beskriver Nagarjuna denna tomhet som en medelväg mellan två polära motsatser, mellan ja och nej, mellan bejakande och för nekande, mellan existens och icke-existens, mellan evighet och förgängelse. Väsenslösheten och tomheten utgör själva förutsättningen försjälavandringens förgängliga värld, men insikten omtomhetens innersta natur möjliggör samtidigt uppgåendeti nirvana. 

Tomheten är med andra ord detförbindandeelementet i alla motsatser och motsägelser och därmeddet som i sista hand leder till den absoluta och yttersta verkligheten.      
Mahayanabuddhismen beskriver denna tomhet med hjälp av en rad liknelser och paradoxer, av vilka framförallt begreppet 'icke-dualism' intar en central ställning. All dualismi denna värld upplöses i tomheten, dualismen mellan subjekt ochobjekt,vara och icke-vara likaväl som den mellan världen ochnirvana. Denupplyste, det vill säga den som vinner insikt i dennatomhet för-söker inte påtvinga världen sin tolkning,utan nöjersig med insikten om dess väsen. Även detta representerarett viktigtsteg på vägen till jagets utslocknande.
 

Mahayanas frälsningsbegrepp

Frälsningen eller upplysningen kännetecknasenligt mahayanabuddhismen av tre negativt och ett positivt definierat attribut. De tre negativa attributen utgörs av icke-uppnående, icke-påståendeoch icke-stödjande, medan det positiva attributet betecknas som allvetande. Icke-uppnående innebär att bodhisattvan på grund av sitt medlidande med allt levande frivilligt väljer att inte (i alla fall inte vid denna tidpunkt) uppnå nirvana. Men eftersom tomheten saknar definierbara egenskaper kan man aldrig veta när ochvarnirvana uppnås.

Vårdslöst språkbruk uppfattassom en stor fara i mahayanabuddhismen. Varje utsaga representerar en distinktion och ett påstående, och varje påstående avgränsarsig åtminstone från sin motsats och förstärker därmed dualismen. En avgränsning av verkligheten står alltid i motsättningtill nirvana eller tomheten, eftersom tomheten representerar medelvägenmellan polära motsatser som ja och nej, mellan påståendet och föremålet för detta påstående. Detta är förklaringen till att icke-påstående uppfattas som ettav frälsningens attribut.

Begreppet icke-stödjande avser befrielsenfrån denna världens beroende av befingade och föränderliga företeelser, ett beroende som ligger till grund för människans ångest och rädsla.

Det positivt definierade allvetandet ärav förhållandevis komplicerad natur. Enligt mahayana var ävenden historiske Buddha allvetande i ordets fulla bemärkelse, det villsäga i kraft av sina absoluta tankar som upplyst hade han obegränsad kunskap om allt men inte som, människa, den historiske Gautama utani sin så kallade lärokropp eller dharmakropp. Denna dharmakropprepresenterarett filosofiskt begrepp av central betydelse för mabayanabuddhismensbuddhologi. l motsats till andra individuella kroppar är dharmakroppenutan form och identisk med verklighetens innersta, tomma natur. l det ögonblick Gautama uppnådde upplysning övergick han genom sitt upplystaallvetande och sin yttersta medkänsla för alla levande varlser, tillatt bli en dharmakropp, och ingick därmed i det absoluta.      

Allvetande och allmedkänsla blir därmed liktydigt med jagets utslocknande och befrielse från alla band till detta jag. Det världsliga jaget är underkastat den ständiga nödvändigheten att avgränsa sig gentemot omvärlden(icke-jag) och är därför inte i stånd att uppnåfrälsning. Först när jaget upphör att vara jag blirallvetandet och allmedkänslan möjliga att realisera.

Mahayanabuddhismens frälsningsbegrepp baseras följaktligen på ett allvetande om alltings totalitetoch och en medkänsla med allt levande, inte om summan av allt värdsligt vetande. Vägen till detta mål kan ske med egen-kraft eller med andra-kraften, i de flesta fall symboliserad med Amida. Genom fridsamt  förtroende för Amidas nåd låter individen hela frälsningsarbetet och födseln i det Rena Landet utverkas av Amida.

Nagarjuna föreslogdenna "enkla väg" (skenbart enkla)  till frälsning, mot bakgrund av svårigheten att med egen kraft nå den insikt Shakyamuni nådde. Genom attlåta Amida Buddha rädda människan med sin nåd, kringgåsdessutom girigheten i att försöka frälsa sig själv,en girighet som sitter mycket djupt i människan. I Kina kom riktningenatt kallas Amitabhabuddhismen eller Rena Landets buddhism. I dag ärden japanska Jodo Shin, som bygger på Rena Landet, den störstamahayanagrenen i världen, ibland kalla Amida-buddhismen eller amidismen.      
 
 
 

BUDDHISMENS FÖRGRENINGAR

Amitabhabuddhismen: Fromhetens och tillitens buddhism

Medan hinayanabuddhismen tillmäter tron en fullständigt underordnad roll, urskiljde redan Nagarjuna trons "lätta" väg från visdomens och den andliga övningens mödosamma väg och föreslog själv tilliten till AmidaBuddha som mytologiskt lovat alla levande varelser räddning till detRena Landet. l Amitabha- buddhismen förekommer tillbedjan bådeav gudar, buddhor och bodhisattvas, vilka symboliskt uppfattades i mänskliggestalt för att åskådliggöra den absoluta medkänslanhos Buddha.  Även det Rena Landet, Sukhavati, beskrevs symboliskti sinnlig dräkt

Amitabharörelsen tillförde buddhismenhuvudsakligen tre nya tankeströmningar:
1) läran om karmas principiella överförbarhet
2) övertygelsen om buddhanaturens medkännande närvaro i alla levande varelser och i allt levande 
3) uppkomsten av ett stort antal upplysta genom tilliten till Amitabha eller Amida.

Läran om karmas överförbarhet representerade egentligen en motsägelse till hinayanas karmabegreppoch dess föreställning om den enskildes ansvar för sitteget karmiska öde och uppgift att samla karma för egen räkning.Överförbarheten förutsätter en världsbild däralla existensfaktorer är aktiva i ett nät av beroende av varandra.

Mahayanabuddhismen hävdade buddhistens plikt att dela sitt gynnsamma karma med andra levande väsen. Ur denna lärosats följde nu en universell förpliktelse med sin egen inre logik. Om världen och nirvana ytterst sett är identiskai tomheten (shunyata), är skillnaden mellan upplysta och icke-upplystaheller inte möjlig. Och om även medlidandet är utan gränsmåste allt levande inbegripas i var och ens gynnsamma karma. Attsträva efter egen individuell upplysning blir då inkonsekventoch ett uttryck för girighet.

Varje buddha och bodhisattva hjälper de troende till dygd och skyddar dem från alla faror. Emellanåt garanterar de även i högsta grad handfasta materiella fördelar om de åkallas före vissa speciella förehavanden. AmidaBuddha lovar emellertid att alla levande varelser utan undatag ska fåfödas i det Rena Landet innan Amida själv ingår i nirvana.I enkel och from kontemplation blir Amitabha Buddha, eller Amida, tillföremål för kärleksfull tillit. 
Tvärtemot grundtanken i en aristokratisk och strängt intellektuellt orienterad buddhism utvecklas tidigt ibuddhismens historia genom Amitabhafilosofin ett personligt förhållandetill ett personligt definierat gudomligt väsen som givit ett heligtlöfte till alla levande varelser, goda som onda. 

[31. Reflektion och värdering: Anser du att det fins något värdefullt i denna utvecklingenavbuddhismen? Är den mer tillänglig för oss i västänhinayana?]

Enligt amidismen är Buddha inte utsläckti nirvana, utan för i stället en lycklig existensi ett paradisisktbuddhaland, påminnande om islams och kristendomensparadis. Den tidigaföreställningen om ett rent land (sukhavati)som skapas genomen bodhisattvas karmiska gärningar vittnar om buddhismensframhävandeav det etiska handlandets skapande kraft. Den troende kanförsäkrasig om en födelse i det Rena Landet genom att föraett rent livi ständig tillit till Amida.  l sina böner uttryckerhontacksamhet för räddningen snarare än önskan om framgång.Genom att medvetet säga Amitabhas eller Amidas namn, namu amida butsu, får den troende en genomträngande förvissning om och försmakav buddhalandets skönhet och fulländning.

En berättelse anger det centrala innehållet i denna form av buddhism: Mitt i natten stävar ett skepp ut ur hamnen och lämnar en liten ö i Stilla Oceanen. Efter många timmar ut till havs faller en man överbord. Ingen märker detta. Vattnet är kyligt och vågorna ordentlig höga. Skeppet försvinner ur mannens åsyn och ingen hör hans rop. Det är mörkt i natten och mannen simmar med kraftigatag och är nära paniken. Han är rädd att sjunka ochsprattlar ibland okontrollerat för att hålla sig flytande ochvid liv. Han har en dimmig ide om att simma tillbaka till ön som skeppetlämnade många timmar tidigare men han har ingen klar uppfattningom riktningen. 

Efter någon dryg timmes simmande börjar armar och ben domna av utmattning, hanär en god simmare men orkar inte länge till. Ständigt kommerhan under vatten och får kallsupar. Han känner sig fruktansvärtensam i denna ocean, det är renaste terror att försöka kommanånvart. En stund av denna tröstlösa kamp förgåroch nu börjar han sjunka, han börjar ge upp.

Då hör han en tydlig röst nerifrån vattnets djup säga: "Slappnaav. Sluta kämpa, sluta sprattla och simma. Du är i säkerhetprecis som du är, jag lovar dig detta. Namu Amida Butsu!"

Mannen reagerar genastmed att sluta försöka simma. Han slappnar av och lägger sig på rygg och han flyter. Han inser snabbt att han kan vila i denna ställning och han slappnar av ännu mer. Han iakttar hur han flyter med vågorna, upp och ner och snart kommer ett kluckande skratt över hans läppar. Så fantastiskt, havet bär honom. Ingen ansträngning, bara förstå att oceanen tar han om honom utan hans medverkan.Vattnet känns plötsligt varmt och skönt. Ingenting har egentligenförändrats, endast hans egen inställning till verkligheten.Havet är den goda bäraren nu, inte det farliga elementet somförsökte dränka honom.

Mannen som föll överbord vet nu att oceanen bär honom hur länge som helst. Om inget annat kallade skulle han kunna gunga här i ro tills vidare. Men så minns han sin fru och sina barn. De behöver honom ochkommer att bli skräckslagna av att höra att han försvunnit.Därför börjar han nu simma igen men på ett helt annorlundasätt.Han simmar en stund och ser på himlen vilken riktninghan bör hålla. Närhelst han blir trött vilar han igenutsträckt som på en luftmadrass, mjukt gungad av ett hav hankan lita på. Det är ingenting i hans egen kraft som bärupp honom. Det är den andrakraften, havets mäktiga kraft, somlyfter honom och ger honom vila. Hanvet att han kan ta sig dit han villmed simtagen men det som ger honom styrkakommer från havet alldelesutan hans egen ansträngning.

Efter lite kalkylerande med stjärnor och gryningsljus korrigerar han sin kurs. Han ärinte helt säker på den men det är lugnt eftersom han helatiden har oceanen som håller honom levande och varm. Den känslahan fylls av efter hand gör att han brister ut: Namu Amida Butsu.

Denna berättelse, eller liknande varianter, ger ganska väl en bild av Amidabuddhismenandliga atmosfär. Människans villkor är som mannens. Hjälplös och nära att drunkna i livets vedermödor. Den naturliga reaktionen är att försöka rädda sig själv. Simma i panik.Men hur vi än anstränger oss inser vi snart att vi inte kommernågonstans. Vi ger upp och vill dö från det hela. Meni det ögonblicket hör vi en röst som hjälper. Röstenförklararoch lovar att vi redan befinner oss i trygghet bara vi ändrarinställningen till vår aktivitet. Resultatet blir en dramatiskförändring av vårt förhållningssätt. Vislutar anstränga oss krampaktigt och lägger oss på ryggoch vilar ut, låter oss bäras av oceanen. Denna dramatiska förändringkallas "shinjin", den särskilda uppmärksamhet som kommer närvi låter oss bäras av havets kraft, den Andra kraften. Shinjininnebär den frihet, trygghet, lust att skratta som den nästandrunknade mannen kände, men också lusten att hjälpa andranödställda till samma trygghet och tacksamhet.

[32. Reflektion och värdering: Anser du att det finns något värdefullt i denna berättelse?]
 

Yogacara

Yogacaraskolan utvecklades under de förstaårhundradena e Kr och kom att vid sidan av Amitabhabuddhismen attdominera mahayanabuddhismens tankevärld efter ca 500 e Kr. Dess teorier är ofta svårförståeliga för en utomstående eftersom trancetillståndet (samadhi) tillmäts en central betydelse vad gäller både dess metoder och begreppsvärld. Yogacarin betonar värdet av inre ro och kan snarast betecknas som meditativoch asketisk än intellektuell.

Yogacaraskolans anhängare hävdar med stöd i vissa uttalanden av Buddha det absoluta som en form avmedvetandetillstånd. l motsats till Nagarjuna definieras tomhetensom tänkande eller medvetande, som förknippas med föreställningenom de så kallade absolut självlysande tankarna. När detmänskliga medvetandet konfronteras med sanningen uppstår ensjälvlysande tankegnista i jagets djupaste inre och analogt äveni verklighetens inre. l den meningen kan yogacara betecknas som en formav korrespondenslära. De centrala föreställningarna utgörsav endast ande, medvetandet som förråd, jagets treformer ochBuddhas tre kroppar.

Ande, tanke och medvetande uppfattas inombuddhismen som synonymer. Yogacaraskolan ser allt varseblivningsbart, ävende yttre objekten, som 'endast ande' på ett sätt somliknarden irländske filosofen George Berkeley ; 'endast ande' ärettbegrepp som avser att föremålen endast existerar i den månde utgör medvetandeinnehåll, vilket ytterst sett gör allaskapelser till andeskapelser. Även nirvana beskrivs i termer av endastande, endasttänkande eller endast medvetande. Jagets medvetande
beskrivs som förutsättning för möjligheten att uppfatta världen och liknas vid en plats där det absoluta står att finna.

[33. Reflektion och värdering: Anser du att det finns något värdefullt i denna syn pådet andliga?]

Yogacaraskolan ger sig i kast med det gamlareligiösa och filosofiska problemet att människan uppenbarligen inte är i stånd att uppleva vårt vår ande direktsom subjekt, gör det till föremål för en i sin turinnebär att varje form av introspektion av subjektet som subjekt äromöjlig. Det yttersta subjektet (anden, det absoluta) ligger därförutanför vår erfarenhetssfär och ingår inte i dennavädd, utan är endast transcendent tillgängligt förvår medvetandestruktur. 

Yogacaraskolans anhängare försöker närma sig detta yttersta subjekt genom att praktisera ett radikalttillbakadragande frän varje objekt till ett inåtriktat trancetillstånd.Vid den punkt där ett subjekt inte längre konfronteras med ettobjekt framträder det innersta som tillgängligt för vårupplevelse. Varseblivningen upphör när det inte längre finnsnågot att varsebli utanför den rena anden. Yogacaraskolans extatiskatrancetillstånd syftar följaktligen till att uppnå enradikal frigörelse från all identifikation med ett objekt 

Teorin om medvetandet som ett förråd betecknar jagets medvetande som ytterst sett delaktigt i ett väldigt förråd som inbegriper allting. Anden är följaktligen indelad i två skikt, å ena sidan förrädsnivån som är gemensam för allting och ä andra sidan det individuella medvetandeskiktet men dessa två plan skiljer sig endast i funktionell mening. Förrådsmedvetandet utgör den oföränderligt absoluta enhet i vilken de föränderliga individuella medvetandena ligger nedsänkta och mognar genom att karmafröna från tidigare existenser bär frukt. l förrådsmedve- tandet lagras allagärningar och erfarenheter. De individuella medvetandena representeraringa objektiva existenser i sig, upplevelsen av deras identitet som självständiga separata medvetanden betecknas enligt yogacaraskolan som en av den föränderliga världens falska skenbegrepp.

[34. Reflektion och värdering: Anser du att denna syn på medvetandet kan vara intressant?]

Enligt yogacaraskolan kan allt varande betraktas från tre utgångspunkter, för det förstafrån det mänskliga förnuftets utgångspunkt och dessmöjlighet att varsebli reella objekt för det andra frånutgångspunkten om dessa objekts ömsesidiga beroende och betingelse,vilket redan den äldsta buddhismen eftersträvat och slutligenfrän den så kallade egentliga verklighetens utgångspunktsom en yogi uppnår intuitivt och enligt vilken inga subjekt konfronterasmed något objekt. Enligt detta synsätt är allt ytterstsett förenat i ett tillstånd av endast ande, vilket reducerarderas olikhet till en skenbar, föränderlig företeelse.

Läran om buddhans tre kropparvittnarom yogacaraskolans betydelse för den senare tantriska buddhismen.Den första kroppen, 'form-' eller 'förvandlingskroppen', uppfattassom en sken-kropp som endast existerar i den världsliga före-ställningsvädden. Den andra kroppen betecknas som 'njutningskroppen'som uppenbarar sig för bodhisattvor och lever i  det rena buddhalandet.Den tredje och högsta kroppen, den så kallade dharma- ellerlärokroppen, är slutligen den kropp i vilken buddhan förverkligarsig själv och blir ett med det absoluta. Denna tredje kropp ärdensamma för alla och bildar basen för de två andra.
 
 
 
 

TANTRISM ELLER MAGISKBUDDHISM

Former av tantrisk buddhism

Tantrismens två centrala målsättningar utgörs å ena sidan av framgång (siddhi) i strävandet efter fulländad upplysning redan i detta liv och å andra sidan av framgång i det världsliga strävandet efter hälsa, rikedom och makt. Tantrismens historieskrivning är lika problematisk för buddhismens del som för hinduismens, eftersom lärantill en början var reserverad för en liten utvald skara invigda.Somfullt utvecklad lära framträder den förmodligen förstca 500-600 e Kr, men dess rötter går tillbaka ända tilldenförbuddhistiska fruktbarhetskuften kring modergudinnan. Liksomi tantriskhinduism skiljerman inom den tantriska buddhismen mellan enmer manligt präglad'högerhänt' tantra och en 'vänsterhänt'tantra med kvinnligaförtecken.

Bland tantrismens många sekter ochgrupperingar av olika slag framträder i första hand två huvudriktningar eller skolbildningar, den vänsterhänta vajrayana ('diamantfarkosten') och den höger- hänta mi-tsung ('hemligheternas skola').
 

Begreppet vajrayana härrör ursprungligenfrån den vediska åsk- och krigsguden Indra och hans blixtskjutandevapen vajra, vars makt består i dess förmåga att genomborraallt utan att själv någonsin förbrukas eller skadas. lden tantriska läran upphöjs vajra till en form av övernaturlig substans, hård som diamant klar som tomma rymden och oövervinnerlig som åskan. Vajrayana utgår från yogacaraskolans tes omvärlden såsom varande sken och endast ande och identifierartomheten i den slutgiltiga subjektiva uppenbarelsen med vajran. Därmedlikställs vajran med den yttersta verkligheten, med dharma och upplysningen. 

Vajrayanautövaren återvänder följaktligen till sin sanna 'diamantnatur' och blir bärare aven 'diamantkropp'. Den högerhanta mi-tsung har vunnit spridning iKina,där den framgått huvudsakligen ur två tantriskaströmningarsom båda symboliseras av en magisk cirkel (mandala),moderlivets respektive åskans cirkel, vilka i en högre meningär att betrakta som identiska. Enligt mi-tsung förkroppsligarbuddhan Mahavairocana universum med en kropp sammansatt av två komplementärasidor, moderlivets passiva, andliga element (kvinnlig) och det aktiva,materiella diamantelementet (manlig).

[35. Reflektion och värdering: Anser du att tantrismen är rimlig eller värdefull?]

Tantriska övningar och meditationer

Tantrismen skiljer i första hand mellaninvigda och icke-invigda, vilket kommer till uttryck i en klar gränsdragning mellan exoterisk och esoterisk lära. Metoderna att nå fulländning kan inte fås ur några skrifter, utan uppstår uteslutande i det personliga förhållandet till en mästare (guru). lkretsen av sina lärjungar intar gurun buddhans roll och lärjungarnaåläggs fullständig lydnad och underkastelse i förhållandetill sin mästare.

Tantrismens olika övningar indelas huvudsakligen i tre kategorier, recitation av magiska formler, rituelladanser och handrörelser samt identifikation med gudomligheten i meditation. Den tantriska buddhismens anhängare förväntar sig att demagiska formerna skall avsätta direkt avläsbara materiella resultati form av hjälp mot sjukdomar, olyckor, demoner och liknande. Denmagiska formeln (mantra på sanskrit har till syfte att skydda livet).Satsen 'om mani padme hum' (ungefär 'ädelstenen (är) i lotusen')som återfinns överallt i Tibet uppfattas exempelvis som en avAvalokiteshvaras, medlidandets bodhisattva, mest värdefulla gåvortill den lidande världen, och uttalandet av formeln anses ge lindringmot lidandet.

Den tantriska meditationen indelasi fyrastadier. I det första stadiet gäller det att uppnåinsiktom tomheten och försänka den egna individualiteten i dennatomhetidet andra stadiet måste den mediterande ständigt pånyttuttala 'sädesstavelsen' bija och föra den för sinaögon,i det tredje stadiet kretsar meditationen kring gudomens framställningi målningar, statyer och liknande innan den mediterande i det fjärdeoch sista stadiet slutligen själv uppnår gudomlig status genomatt sammansmälta med gudomen. 

Medan mahayanabuddhismens nya vishetslära uppfattade tomheten som den yttersta och slutgiltiga verkligheten och yogacaraskolan identifierade denna tomhet med endast ande och inte erkände något utanför detta medvetandes existens, valde vajrayanabuddhismen attnärma sig tomheten med hjälp av tanken "I mitt innersta väsenärjag en diamantnatur". 

Enligt den tantriska buddhismen övervinns individualiteten med förmågan att identifiera jaget med tomheten. Mantrastavelserna motsvarar de olika gudarna och krafterna, bokstaven kan frammana gudomlighetema och kallas därför gudomligheternas 'säd' (sädesstavelse). Människans möjlighet att med identifikationens hjälp bli delaktig i den gudomliga kraften är en av den tantriska buddhismens grundsatser. Även här är det dock i första hand tomheten som förbinder människan med gu- domligheten; endast i tomheten kan subjektet uppnå fullständig identifikation medobjektet.

[36. Reflektion och värdering: Anser du att den tantriska metoden skulle kunna fungerar för dig?]

Tantrisk filosofi och mytologi

Den tantriska buddhismen förutsätter att fulländningen och frälsningen kan uppnås med hjälp av sakrala handlingar, vilka representerar en motsvarighet till de kosmiska krafterna och målsättningama. Buddhan erkänns endast isin kosmiska kropp (dharma- eller lärokroppen) och uppfattas som ständigt närvarande, det vill säga inte längre som transcendent.Buddhans dharma- kropp består av de sex elementen jord, eld, vatten,luft, rymd, medvetande, och kroppens, språkets och andens handlingarmotsvarar denna kropps handlingar. Världen uppfattas som en spegelbildav buddhans ljus och som en manifestation av hans dharmakropp. Därmedjämställs buddhan med den dolda verkligheten bakom allt och medtillvarons egentliga livsprincip. l en vidareutveckling av mabayana- ochyogacaraskolans läror sammansmälter nirvana och världeni tornhetens enda, absoluta verklighet. Även tantrismen hållerfast vid den buddhistiska grundtesen omjagets utslocknande som förutsättningför upplysning, förlossning eller fulländning.

Tantrismen överför människobilden till buddhan själv. Även buddhan består (i sin dharmakropp) av fem skandhas eller existensfaktorer. Dessa skandhas uppfattas i sigsom identifierbara buddbas och betecknas som de fem jinas (segrare, erövrare). De fem jinas utgör universums kropp och manifesterar sig i de femelementen, de fem sinnena, de fem kardinalpunkterna och så vidare.Efter ca 800 e Kr utvidgades denna lära genom att de fem jinas ellertåthagatas återfördes till en första urbuddha, adibuddba.

Läran om adibuddha traderadessomen speciellt sträng hemlig lära och representerar tendentiellten monoteism eller benoteism som går stick i stäv med den ursprungligabuddhistiska läran. Kosmos återfördes till en förstagudom, som nu beskrevs som 'tathagatas moderliv'. Världens skapelseurdetta moderliv beskrevs liknande monoteistiska termer.
 

Den vänsterhänta tantra

Den vänsterhänta tantra uppvisar tre centrala egenskaper:

1) tillbedjan av shaktis, de kvinnliga gudar som i omfamningen och kärleksakten förenas med de manliga gudarna och ger dem sin energi; 
2) tron på ett flertal demoner och fasaväckande gudar 
3) upptagandet av könsumgänget och omoraliska, eller snarare amoraliska handlingar bland de övningar som sägs leda till fulländning. 

Buddhan framställdes till en början som en rent manlig princip, medan alla högre gudar och invånare i buddhaländema uppfattades som könslösa. Buddhismens första kvinnliga gudar utgjordes av Prajnaparamita och Tara. Kulten kring Tara(rädderskan) uppträdde för första gången i denfolkliga buddhismen kring I50 e Kr, medan Prajnaparamita (vars kult förmodligenhärstammar från södra Indien) kallades buddhans moder ochplacerades vid den manliga buddhans sida som kvinnlig princip.

Liksom inom hinduismen uppfattar den buddhistiskashaktismen den högsta verkligheten som föreningen mellan denaktiva manliga påncipen och den passiva kvinnliga principen ochbetecknarden aktiva principen 'skicklighet i medlen' och den passiva som'visdom'.Först föreningen av dessa två leder till befrielseochfulländning, och även det absoluta uppfattas följdriktigtsom den slutgiltiga föreningen av den kvinnliga och manliga principen.Tantrismen er- känner i likhet med buddhismen i stort andens primatöverkroppen, som är avsedd att kontrolleras med medvetandetshjälp. 

Tantran syftar till att med yoganshjälpförandliga den svaga mänskliga kroppen till en 'diamantkropp'och därmed göra den rustad för andens långa resa.Trotsatt den tantriska buddhismen i många avseenden framhäverkroppenoch det kroppsliga i högre utsträckning än andrabuddhistiskariktningar är dess mål detsamma som för buddhismeni stortnämligen att befria medvetandet och anden från de bojorsom kroppenoch den föränderliga världen överhuvudtagetrepresenterar.

[37. Reflektion och värdering: Anser du att den vänsterhänta tantrismen har når värdefullt?]
 

BUDDHISMENS FÖRGRENINGAR UTANFÖR INDIEN

Ch'an och zenbuddhism

Alla de buddhistiska riktningar vihittillsbehandlat utvecklades i första hand i Indien. Tre av buddhismensskolbildningaruppstod dock i andra länder och kulturkretsar, nämligench'an-buddhismeni Kina respektive zenbuddhismen i Japan, amidismen i Indien,Kina och Japanoch nying-ma-pa i Tibet.

Buddhismens kinesiska historia går tillbaka till ca 50 e Kr, då kejsaren Ming-ti'im enligt sägnen hade en uppenbarelse i drömmen som föranledde honom att skickaen studiedelegation till Indien år 61 e Kr. Men det kejserliga ediktsom tillät kineser att bli buddhistiska munkar utfärdades först är 355. l samband med sin spridning i Ostasien genomgick buddhismenstora förändringar och anpassades starkt till den lokala religiösa traditionen. l Kina och Japan upptog den en rad avgörande elementfrån den daoistiska enhetssynen, den kejserliga statskulten, förfädersdyrkan och den östasiatiska natur- och konst- uppfattningen.

Ch'an motsvarar sanskritordet dhyana ochbetyder liksom detta meditation. Ch'anbuddhismen baseras på mahayanabuddhismens metafysik och erkänner även prajnaparamitas och yogaca- raskolans meditationsmetoder. Läran som sådan tillskrivs den sannoliktmytiske gestalten Bodhidharma (ca 520 e Kr) och bildade ca 700 en självständig buddhistisk riktning som snart utvecklade sina egna regler och organisationsstrukturer.

Ch'anbuddhismens viktigaste bidragtillbuddhismen utgörs av dess införande av kroppsarbete i munkdisciplinenenligt regeln 'en dag utan arbete är en dag utan mat'. Ch'anskolanöverlevde de svåra buddhistförföljelserna år845 och utvecklades ca I 000 e Kr till den ledande buddhistiska sekteni Kina vid sidan av amadismen. Dess skrifter består av en samlingtill synes dunkla yttranden, paradoxer och gåtor och dess läravann spridning över hela Ostasien. Någon gäng vid tidenkring 1200 nådde ch'anläran Japan, där den kom att fånamnet zenbuddhism (koreanska 'son' ärliksom 'zen' är likasåöversättning av 'dhyana', meditation) och tack vare sin enkelhetoch rättframma heroism i första handvann anhängare i denjapanska krigarkasten. 

Zenbuddhismen kom att utöva starkt inflytande på alla kulturella och konstnärliga områden,i synnerhet vad gäller måleri och trädgårdskonstfäktning och teceremonin. Ch'an- respektive son, respektive zenbuddhismensspeciella kännetecken kan sammanfattas i fyra huvudområden,närmarebestämt dess radikala empirism, dess fientlighet gentemotallt teoretiserande,insikten respektive upplysningens plötslighetoch slutligen vardagslivetsbetydelse och negation. Buddhismens traditionella'konstruerande' inställningöverges till förmån fören radikal empirism. Regler som'tänkinte, försök!' lämnarstort utrymme för experimentochuppnåendet av buddhaskap utanförskrifterna framställssomeftersträvansvärt. Skrifternabör en smula ignoreras tillförmånför en praktiskoch handfast inställning: 'Attvinna insikt om sinegen natur, detär ch'an.' Detta sker i vardagenshandlingar.

Denna inställning går hand ihand med ett eftertryckligt avståndstagande från varje formav överdrivet teoretiserande och metafysisk spekulation. Den omedelbara insikten värderas principiellt alltid högre och målet är att framställa sanningen så konkret och praktiskt som möjligt Ch'anmästarna är berömda för sina kärnfulla utsagor och spontana handlingar. Den grundläggande tesen är att upplysningen inte uppnås i en långsam mognadsprocess, utan representeraren plötslig insikt. 

Detta innebär inte att förberedelserna inte tillmäts någon betydelse eller att insikten kan uppnås utan möda, i stället framställs upplysningen som en mystisk upplevelse, en plötslig insikt utanför alla kända formerav tid och rum som egentligen tillhör 'evigheten'. Insikten representerar inte människans verk utan en handling som utgår från det absoluta och är därför att beteckna som ett fritt och obundet skeende utanför den karmiska ordningen. Den som försökerframtvinga insikten med hjälp av askes eller me- ditation handlarenligt ch'an som någon som putsar en tegelsten blank för attden skall bli en spegel'.

Liksom amidismen och vissa tantrariktningar utgår ch'anbuddhismen från grundtesen att ett buddhistisktliv endast kan uppnås i vardagliga göromål och ett enkeltliv.  Buddha döljer sig i vardagslivets enklaste sysslor ochföremål, upplysningen står att finna i det vardagligalivet och bestårbland annat just i insikten om och accepterandetav att det förhåller sig så.
 

Amidismen

Namnet amidism härrör från Buddha Amitabha eller Amida, den buddha som tillbeds som högsta väsen i Ostasien. Amitabhabuddhismen spreds ca 150 e Kr från Indien (Nagarjuna) till Kina, där den kom att bilda skola eller 'det Rena Landets sanna sekt'. På grund av den så kallade lotussutrans centrala rollräknas ibland den nichiriska riktningen (1222-1282) med dess intolerantanationalism till amidismen, medan andra ser den i samma kontext som Japansstatsreligion shinto. Den österländska amidismen kom under loppetav sin historia att genomgå en socialpolitisk radikalisering, inteminst i den kinesiska shin-shu, där tron på Amida Buddha ståri förgrunden och moralen betraktas som oväsentlig jämförtmed tron eftersom Amidas godhet sörjer för att alla människorkommer till paradiset, Buddhas rena land. Genom att en fullständigjämlikhet infördes bland alla troende, inklusive lärarna,hotade sekten den starka hierarkin i den japanska buddhistiska världenoch blev tidvis intensivt förföljd. Amidabuddhismen är idag den största buddhistiska grenen i världen och är representeradframför allt bland lekmän och fattiga, eftersom den betonar denenkla tilltron till Amida, snarare än den egna kraften att nåinsikt. Den har något av ett centrum på Hawaii dit kineseroch japaner utvandrade under 1800-talet och 1900-talet med bibehållande av sin andliga tradition. (Se en huvudskrift avden japanske filosofen Shinran)
 

Nying-ma-pa

Vid tiden kring 700 e Kr spreds buddhismen via Bengalen även till Tibet där den kom att färgas starkt av den inhemska bonreligionen. Den starkt mystiskt orienterade gamla 'röda sekten' infördes ca 770 i Tibet av den indiske prinsen Padma Sambhava. Den buddhism Padma Sambhava företrädde var närmast att beteckna som en form av tantrism som i hög grad lånat drag av bonreligionen och blev en fullt utvecklad lära under tiden 750 till 850 e Kr. Dess anhängare kallar sig nying-ma-pa (de gamla) och utövar en mystisk hemlig lära som framhäver inspirationens betydelse.

De 'röda sekterna' och Padma Sambhavas lära bekämpades ända från början starkt av Tibets reformistiska och mer ortodoxa 'gula kyrka'. Sedan ca 1400 kan denna gula kyrka sägas dominera Tibets religiösa liv med sina Dalai lamas, vilka sedan 1642 härskat som prästfurstar. Efter Folkrepubliken Kinas invasion av Tibet 1959 tvingades den 14:e Dalai lama att lämna landet Nying-ma-pa är en förgrening av den vänsterhänta tantra. Man tillber inte mindre än 100 skyddsgudar, 58 vänligtsinnade och 42 onda. Andens sanna natur definieras som tomhet Den magiskakärnan i nying-ma-pa kommer främst till uttryck i läranom thod-gyal (överstigandet av det högsta), enligt vilken vägentill befrielsen eller frälsningen får den materiella kroppenatt lösas upp i regnbågen eller att anta regnbågens färgerför att uppgå i denna.