Religionsfilosofi


 



 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om man vill ha några smakprov av dagens debatt i religionsfilosofi kan man konsultera Charles Taliaferros Contemporary Philosophy of Religion (1998) och referensverket A Companion to Philosophy of Religion (1997). En bild av läget kan man också få via Förnuft och religiös tro av Petersson-Heisker-Reichenbach-Basinger (Nya Doxa 1997).

Här följer religionsfilosofiskt resonemang från filosofen Ingemar Persson:

1 Som fullkomlig varelse måste Gud vara den självförklarande grunden för universum.
2 För att vara självförklarande måste Guds existens vara nödvändig.
3 Men bara abstrakta objekt har nödvändig existens.
4 Abstrakta objekt kan inte utgöra universums grund.
5 Alltså kan Gud inte existera.

Argumentet påminner om Findlays 5o år gamla "ontologiska motbevis" mot Guds existens, ett argument som vederlagts oräkneliga gånger.
Dess svaghet är premiss (3). Vi har inga goda skäl att anta den premissen som sann.
Findlay argumenterade för att endast sanningar, inte objekt, är nödvändiga, medan Perssons version tillskriver abstrakta objekt (t ex talet 2 eller påståenden) nödvändig existens. Det gör Perssons version svagare än Findlays.

Varför kan inte också Gud ha nödvändig existens om nu abstrakta objekt har det?
Förgäves söker jag efter ett argument i Perssons artikel som stöder premiss (3). Det finns å andra sidan argument för att Guds existens är nödvändig. Ta Alvin Plantingas version av det ontologiska argumentet:

1. Gudsbegreppet är ett begrepp om en maximalt fullkomlig varelse.
2. Maximal fullkomlighet implicerar maximal förträfflighet i varje möjlig värld (allvetande, allmakt, allgodhet etc).
3. Det är möjligt att en maximalt fullkomlig varelse existerar.
4. Därför existerar det, i någon möjlig värld, en varelse som har maximal förträfflighet i varje möjlig värld.
5. Vår faktiska värld är en möjlig värld.
6. Alltså existerar det en maximalt fullkomlig varelse i vår värld, dvs Gud existerar.

Plantinga vidhåller att detta argument håller måttet i ljuset av kriterierna för seriös, filoso-
fisk argumentation. Han erkänner att det inte är slutgiltigt bindande eftersom premiss (3) inte kan bevisas. Men för den som tror att Guds existens är möjlig borde argumentet leda till slutsatsen att Gud finns.

Enligt Plantinga visar argumentet åtminstone att det är rationellt att tro på Gud såsom en nödvändigt existerande, maximalt fullkomlig varelse och det är allt vi behöver visa för att omintetgöra Perssons invändning.

Ett andra argument för Guds nödvändiga existens är Quentin Smiths konceptualistiska argument:

1. Abstrakta objekt (som nummer, serier, propositioner) har konceptuell existens.
2. Därför är abstrakta objekt beroende antingen av något begränsat medvetande eller något obegränsat medvetande.
3. De är inte beroende av något begränsat medvetande (eftersom de är för många till antalet och dessutom nödvändigt existerande).
4. Alltså är de beroende av något nödvändigt existerande och obegränsat medvetande.

Även detta argument, erkänner Smith, är inte slutgiltigt bindande eftersom en platoniker kan förneka den första premissen och påstå att abstrakta objekt existerar oberoende av medvetanden. Detta är förvisso en mycket märklig uppfattning (vad betyder det att talet 2 bara existerar?) och den rimmar illa med en ateistisk världsbild (som tenderar att vara helt materialistisk).

Det skulle vara intressant att veta hur Perssons egen syn på existensen av sådana objekt ser ut. Hur som helst visar också detta argument att det är rationellt att tro på Gud som ett nödvändigt existerande och obegränsat medvetande vars kognitiva aktivitet utgör grunden för existensen av abstrakta objekt. Och det är allt teisten behöver visa på för att göra Perssons argument för ateismen tandlöst.

I ett tidigare meningsutbyte med  Persson i Lund presenterade jag fem goda skäl för att tro på Guds existens varav ett var en version av det kosmoligkska argumentet:

1. Allt som börjar existera har en orsak för sin existens.
2. Universum har börjat existera.
3. Alltså har universum en orsak för sin existens.

En begreppsanalys av vad som menas med att vara orsaken till vårt tidsrumsliga universum avslöjar att denna orsak måste vara en icke orsakad, icke rumslig, tidlös, immateriell, enormt mäktig och personlig Skapare. Premiss 1  grundas på den metafysiska principen att något inte kan komma ur ingenting.

Premiss 2 stöds av filosofiska argument mot möjligheten av en oändlig serie av händelser i förfluten tid och av vetenskapliga argument hämtade från astrofysikens slutsatser i den gängse Big Bang-kosmologin.

Båda dessa premisser framstår för mig som långt rimligare än deras motsatser. Följaktligen tror jag att det här utgör ett bra argument för Guds existens.

Hur besvarar Persson detta argument?
Han säger: " Problemet blir nu att universums egna lagar mycket väl kan vara sådana, att om vi kände dem utan och innan, skulle vi inse att universum alltid har existerat ... ... Postulatet av något annat än detta skulle bara vara berättigat om vi ägde visshet om att universums lagar inte var av denna innebörd".

Svaret har flera brister:

(1) Att kräva fullständig säkerhet innan man anser sig rättfärdigad att tro att universum börjat existera är att uppställa ett omöjligt krav som omintetgör allt vad vetenskap heter. Självklart räcker det att vi har överlägsna bevis för en teori gentemot andra teorier.
Möjligheter väger lätt. Frågan gäller inte om universum kan vara evigt utan huruvida bevisen pekar ditåt eller ej. Stephen Hawking säger: "Idag tror praktiskt taget alla att universum och självaste tiden hade en begynnelse i den stora smällen (the big bang)."

(ii) Perssons invändning förutsätter vad som ska bevisas. Varför ska vi utgå från tron på ett evigt universum och kräva absolut säkra och slutgiltiga bevis för en begynnelse?
Universums evighet får inte förutsättas. Den teorin måste självklart bära samma bevis- börda som varje annan teori om universums ursprung. Vad har Persson för bevis för universums eviga natur?

(iii) I min argumentation fungerar vetenskapliga bevis snarare som bekräftelse på filosofiskt grundade slutsatser. Persson måste därför motbevisa mitt filosofiska argument för omöjligheten av en oändlig serie förgångna händelser vilket han inte gjort.

Det Persson gör är att han tillhandahåller en invändning mot argumentets slutsats. Han  påstår att hypotesen om gudomlig skapelse "tillför rentav komplikationer som gör saken mindre begriplig".
 
 
 

I debatten med Persson framförde jag en rad andra argument byggda på finstämdheten hos universums initialvillkor för medvetet liv, existensen av objektiva moraliska värden, de historiska fakta som finns i frågan om Jesu liv, död och uppståndelse, den personliga upplevelsen av Gud.
Beträffande det moraliska argumentet berör Persson tanken på gudstro som det som bäst bevarar en viss typ av "moralisk halt och kursstabilitet" hos oss.

Den vanliga uppfattningen att Gud är nödvändig för en stabil moral är i högsta grad filosofiskt försvarbar. Nietzsche såg tydligt att om Gud är död så är nihilism en oundviklig konsekvens.
 
 


 
 
 

Epost: humlebo@iname.com