Kursen jag går på: Filosofi

Datum: 980401
 
"Det hos själen som kallas förnuft är alltså inte förverkligat förrän det tänker. Därför kan man inte heller säga att det är blandat med kroppen." Aristoteles 

Rapportsida för:

Ida Borg S3a 

hedsta@hotmail.com 

Kommentar: 
 

v.3 
Jag tror att alla människor har en själ. 
Själen finns inom oss och det är den som avgör hur vi är. Vår personlighet sitter i själen. Alla de känslor som vi känner, glädje, sorg, kärlek etc. och alla de tankar som vi har skulle inte finnas om vi saknade en själ.  
Jag tror att själen finns i vår kropp, men jag kan inte föreställa mig vart inom oss. Om den finns på ett ställe eller i hela kroppen och om själen är starkare på ett visst ställe. 
Jag tror att någonting väntar på oss när vi dör. Jag tror inte att allt bara tar slut men jag tror inte heller på ett nytt liv som människa här på jorden.  
Någonting väntar oss men jag kan inte föreställa mig vad. 
Jag tror att vår själ lämnar vår kropp när vi dör och lever vidare, men vart är ett mysterium.

Kanske är det som Jenny L skriver att en människas själ svävar runt i luften och "håller koll" på  sina anhöriga när människan själv har lämnat livet på jorden.

v.4 
Är det rätt att ta liv, döda en annan människa? 
Min första tanke är nej, självklart är det fel att ta en annan människas liv. Men det är inte så enkelt om man tänker vidare.  
Döda en människa som har dödat flera andra och kanske fortsätter att döda? Då blir det annorlunda, då skulle det på ett sätt kännas rätt att döda denna person eftersom det skulle förhindra att andra oskyldiga dör. Men jag tycker nog ändå att det är fel och tanken på att återinföra dödsstraff känns för mig väldigt främmande, overkligt och hemskt. 
Men jag kan förstå att t.ex. en mamma som förlorat sitt barn genom att någon tagit livet av det kan känna sådant hat att hon inte skulle vilja något annat än att se den skyldige död. 
Jag tänker att jag hur som helst aldrig skulle kunna döda någon, men samtidigt är jag för abort och tycker att det är bra och väldigt nödvändigt att det alternativet finns om det anses vara det bästa, men det får absolut inte missbrukas. 
Abort tycker ju vissa är som att ta ett liv, och är emot det. Man dödar ett liv det är sant men om inte fostret är så gammalt så tror jag att jag skulle klara av att ta bort det. Jag skulle nog kanske inte se det som ett liv, kanske av den anledningen att det skulle vara svårare då.  
Men när börjar då livet, när kan man säga att ett foster är ett liv? 
När en mamma ser sitt barn i magen genom ultraljud måste det kännas som ett liv, ett betydelsefullt liv. Jag tror att det är svårare att ta bort ett foster om man sett det.  
Jag vet inte hur gammal jag tycket att ett foster ska vara för att vara ett liv, när det skulle kännas som mord att ta bort det. Kanske det känns som mord för mamman hur litet fostret än är, och konsekvenserna efteråt, man skulle säkert må dåligt men det kanske man skulle göra om man behållt barnet också. Man gör ett val och det får man sedan leva med. 
Jag tycker att självmord på sätt och vis är ganska egoistiskt. Men om man inte vill leva så måste det ju ändå vara upp till sig själv. Men jag tycker det är fel att ta sitt liv, det finns andra lösningar om man inte mår bra. 
För den som tar sitt liv är det kanske en befrielse, den enda utvägen för den som inte står ut med livet som det är. Men jag tänker på de anhöriga och vännerna, de som får ta konsekvenserna, tänk deras lidande, all sorg och kanske ångest över det som hänt, deras tankar på att de kanske kunde ha förhindrat det. 

v.5 
Äger vi människor våra liv och har rätt att göra vad vi vill med det? 
Ja, jag tycker nog att vi gör det fastän det kanske inte alltid borde vara så. Men ingen kan hindra oss ifrån att göra vad vi vill med våra liv och det finns inga skrivna regler som bestämmer helt hur vi ska leva, det gäller att lita på sitt förnuft. 
Jag önskar att det skulle finnas någonting hos alla människor som skulle hindra oss att göra saker som är fel. Om man t.ex. tar det här med självmord, jag tycker att man själv måste få bestämma om man vill leva eller inte, men jag tycker samtidigt att självmord är fel. Det skulle finnas någonting hos människan som skulle kunna förhindra dessa tankar som en som vill ta sitt liv har. Men det viktigaste är nog människorna runtomkring en. Om de rätta människorna finns i vår närhet kan det nog ofta förhindra att någonting tråkigt händer.  
Om det inte är så att vi äger våra liv har vi i alla fall ansvar för det, och även ansvar för nära och kära. Jag tycker att vi själva måste bestämma hur vi vill att våra liv ska se ut och handla därefter. 

v.6,7 
Essä 1  

Singer 

Enligt Peter Singer är det en helt annan sak att döda en människa än att döda ett foster, och att tänka att ett foster är en människa är fel. "Ett foster är inte ett liv" om man ska tro vad denne starkt förespråkare för abort säger. 

Jag tycker att Singer har fel i många avseenden och har ett ovanligt, och på många sätt ett obehagligt sätt att se på "det levande". Jag tycker att han har konstiga och ganska så otroliga gemförelser och ofta kan det vara svårt att förstå vad han egentligen menar och vill visa med sina exempel. 

Fastän jag tycker att många av hans åsikter är motbjudande och jag inte kan hålla med om vad han skriver så är det vissa saker som han beskriver som jag kan tycka verka ganska så realistiska. 

Det som står i häftet om experiment med embryon utanför en mänsklig kropp och möjligheten att med hjälp av IVF (in vitro fertalisering) kunna hjälpa en kvinna som lider av barnlöshet till att kunna få barn, tycker jag är bra. Det är viktigt att utvecklingen går framåt och för att den ska kunna göra det behövs olika experiment. Om det leder till något positivt och ett framsteg i utvecklingen tycker jag det är nödvändigt och riktigt att göra experiment. Men med det menar jag så klart inte för extrema sådana eller att man utnyttjar ett värdigt liv. 
Jag tycker att embryon som inte är mer än några veckor gammalt går bra, det ser jag inte som ett mänskligt liv men jag tycker inte det är rätt att använda sig av embryon som är så pass gamla att utvecklingen mot en individ har gått ganska långt. 
Men vart jag tycker att den gränsen ska gå, hur gammalt embryot ska vara för att se det som något värdefullt, det vet jag inte och det är självklart att vi människor har olika åsikter om det. 

Att utvecklingen inom området att kunna befrukta ett ägg utanför den mänskliga kroppen går framåt tycker jag är bra, men samtidigt så tycker jag att den kan verka skrämmande. Man vet aldrig vad som kommer att ske, vad människan kommer att upptäcka när de forskar inom det området, vilka möjligheter som kommer att uppstå. Kanske det är någon som får för sig att skapa en "omänsklig" människa. Om det skulle bli så, hur kommer då framtiden att se ut? 

Det som står i texten om några som spekulerar över en mer avlägsen framtid och undrar om vi en dag kommer att ha banker med embryon eller foster som tillhandahåller organ för dem som behöver dem, det tycker jag verkar skrämmande, fast det beror ju lite på hur de hade tänkt sig, men jag har svårt att se hur det skulle kunna fungera på ett bra sätt. Risken med detta tycker jag är att man kanske kommer att framställa foster bara för detta ändamål och det är ju sjukt.  
Hur som helst så tror jag, eller hoppas, att det aldrig kommer att bli så i framtiden. Det verkar så mot människans natur att göra något sådant. 

När man ska ta ställning till om en abort är moraliskt rätt så gör man enligt de som är för abort, de liberala, en avvägning mellan ena sidan, fostrets rätt till liv och andra sidan, främst mammans rätt till ett bra liv och ev. fara för hennes hälsa om hon fortsätter graviditeten och föder barnet. 
Detta tycker jag låter rimligt. Det är ju så att dåliga förutsättningar för mamman ger ju också barnet ett dåligt utgångsläge och kanske ett liv fullt av lidande.  
Jag tycker det är viktigt att man tar hänsyn till detta i frågan om det är riktigt att ta abort eller ej. 
Ju mer utvecklat fostret är, desto tyngre skäl krävs för att man ska kunna motivera en abort. En laglig gräns har satts där fostret anses vara så utvecklat att mycket starka själ ska föreligga för att abort ska få göras. 
Singer tycks mena att liberalerna måste kunna visa på en moraliskt betydelsefull gräns som skiljer "rätt till liv" från "saknar rätt till liv". Någon sådan moraliskt tydlig gräns behöver inte finnas om man ser problemet som en avvägningsfråga. Det viktiga tycker jag är att inte kliva över den lagliga gränsen. 

Abortmotståndarna, de konservativa anser att så fort ägget är befruktat är det fråga om liv som till inget pris får släckas. Alltså en absolut gräns som inte tillåter några avvägningar. 

Situationen för de kvinnor som blivit gravida och funderar på abort ser ofta väldigt olika ut. Det är viktigt att se på de enskilda individerna och inte på alla som en grupp. Alla har olika förutsättningar och i ett fall kanske det skulle kännas väldigt fel att kvinnan skulle göra abort men inte i ett annat. Det är den enskilda kvinnans val vad hon vill göra med sin kropp(det feministiska argumentet enligt Singer) och om hon väljer att göra abort så tycker jag att andra måste acceptera det. Jag skulle aldrig tycka illa om, eller se någon som gjort abort som en mördare, jag skulle nog bara tycka synd om personen, för det måste vara ett väldigt svårt beslut att fatta. 

Singer hävdar att vi inte ska ge mänskligt liv en speciell status, utan att mänskligt liv ska värderas enligt samma skala som vi värderar livet hos andra varelser. Ett tre månader gammalt foster får enligt Singer samma värde som en fisk. Det är svårt att hitta argument mot att mänskligt liv ska värderas enligt samma skala som annat liv, men jag tycker inte hans resonemang överensstämmer med våra grundläggande värderingar. Om Peter Singer tycker att man kan jämföra ett foster med en fisk kanske han inte heller tycker att det vore fel att äta ett foster. 

Jag kan delvis hålla med Singer när han påstår att om man genom en lag skulle förbjuda abort skulle det nog inte leda till så många färre aborter. Han tror att det nog bara skulle leda till större svårigheter och faror för kvinnor med oönskade graviditeter och jag tycker det ligger någonting i vad han säger. Jag tycker att det är viktigt att abort finns som ett lagligt alternativ här i Sverige och om det skulle förbjudas är jag rädd att det kan bli som Singer hävdar, att gravida kvinnor skulle utföra illegala aborter och att de på det sättet skulle riskera sina liv. 

Det feminnistiska argumentet om att "kvinnan har rätt att bestämma över vad som ska hända med hennes kropp" tycker jag är riktigt och ett mycket viktigt argument. Jag tycker det är självklart att det ska vara så, att kvinnan måste få bestämma, lika självklart som att mannen skulle få bestämma om det var ombytta roller och det var dom som var gravida. Och jag tror att de flesta världen över är överrens med mig om detta. 

Singer kritiserar flera försök att sätta upp gränser för okränkbart "liv": födseln, livsduglighet och de första livstecknen. Han förkastar alla dessa försök och ser den konservativa ståndpunkten, att utvecklingen från embryot till spädbarnet är en gradvis process, som är den enda rimliga. Detta tycker jag är lite förvånande när jag tänker vart Singer egentligen står, men jag håller till viss del med honom. Singer är ju för abort men här står han på abortmotståndarnas sida. Ibland tycker jag att man lätt kan se vad han står för men ibland inte , det händer att hans egna resonemang inte överensstämmer med vad det är meningen att de ska göra. 

Ju mer vi har diskuterat och jag har satt in mig i situationen, och nu även läst häftet om Singer har jag insett att det här med abort är en mycket svårare fråga än vad jag trott och att fatta ett beslut inte alls så enkelt som jag föreställt mig. 
Jag har insett mer än förut vad det egentligen innebär att ta bort ett foster, att göra abort. 
Jag har nog blivit mer reserverad mot abort än vad jag var tidigare men jag har inte ändrat min inställning, jag är fortfarande för abort.  

v.9 

Enligt Kant är etik en fråga om princip inte effekter, dvs om motivet är gott är handlingen god. Jag kan inte helt hålla med honom om det. 
Om man tar exemplet med mannen som "hjälpte" några människor på ett ålderdomshem att dö. 
Hans motiv var gott det tvivlar jag inte på, han tyckte säkert att han gjorde något bra. Men om det var så att det inte var deras egen vilja, att det inte var dem som bett om det, tycker jag inte handlingen var god. Då ser jag det som mord. 
Det väl använda uttrycket "det är tanken som räknas" kan inte alltid tas så allvarligt och ses som det rätta. 

Det kan ju också vara så att effekten kan vara god fastän motivet inte är det.  Men man kan ju heller inte bara ta hänsyn till konsekvenserna, för man kan ju aldrig säkert veta konsekvenserna av en handling. 

Jag tycker att principen: behandla din nästa så som du själv önskar att bli behandlad, är en mycket viktig princip. Jag tycker det är självklart att man ska vara mot andra såsom man vill att andra ska vara mot en själv. Men det är ju så att alla inte alltid följer denna princip och det kan kännas som om man bara ger utan att få någonting tillbaka. Men det händer ju också att man inte alltid behandlar andra så bra. 

"Vår nästa" är för mig alla människor. Jag är lite osäker om jag tycker att man kan räkna in djur till "vår nästa". Jag skulle inte  kunna behandla t.ex. en häst eller en hund illa men jag känner inte lika starkt när det gäller råttor och ormar. Om det vore så att även djur skulle räknas in tror jag inte att vi skulle äta dem och ha dem i burar. 

V.11 

Jag är emot dödsstraff och tycker inte att vi ska införa det i Sverige. Jag tycker inte det finns tillräckliga argument för det. 
Visst, det skulle förhindra att just den mördaren inte begår fler mord och det skulle ju vara en fördel men att dödsstraff skulle vara avskräckande och få till följd att färre mord begås, det finns det inga bevis på och det tror jag inte riktigt på. 
Jag tror att den som bestämt sig för att ta livet av någon inte tänker på följderna på det sättet att personen skulle avstå pga risken att det kunde leda till sin egen död. 

Jag tycker att livet är "heligt" och att man ska respektera det. Det är det enda argument som jag kan komma på som ingen borde kunna ställa sig emot. Men trots det så respekteras det inte. Människor tar livet av varandra och om man skulle införa dödsstraff skulle ju fler liv kränkas. 

Visst kan jag tycka att en person som gjort någonting så dumt som att döda någon inte är värd att leva och att den ska få ett likvärdigt straff. Och jag tror att om någon av mina nära skulle bli mördade så skulle jag känna ett sådant hat mot personen som gjort det att jag skulle vilja att den inte skulle få leva, Men jag tycker inte att dödsstraff är ett godtagbart straff, tänk om någon blir oskyldigt dömd, det går ju inte att göra det ogjort. 
Dödsstraff tycker jag är lite som att lära människor att det är OK att döda. 

Lisa Björke skriver att hon tycker att man ska införa längre fängelsestraff, att vi idag har för milda straff i Sverige. Jag håller med henne helt i det. För att citera Lisa "Lägg ner dödsstraff och börja med längre fängelsestraff istället, det mår nog alla bäst av". 
 

v.13

Jag vet inte riktigt om jag är materialist eller idealist. Jag tycker fortfarande att det är svårt att riktigt förstå vad de står för. Jag ser mig inte som något av dem, kanske i så fall mer idealist än materialist. Jag kan hålla med om både materialistens och idealistens resonemang, då i olika avseenden. Jag tycker det är självklart att materia finns. Allt vi kan se och ta på tror jag är gjort av materia men som den stränga eller radikala materialismen står för att allting består av materia, även tankar och känslor, att vårt medvetande skulle vara ett slags materia kan jag inte riktigt hålla med om. Jag tror inte att våra tankar och känslor bara är materia, det tror jag är någonting annat som vi människor inte riktigt kan förstå. Att tänka att kärlek bara är materia är för mig orimligt, kärlek måste vara någonting annat. Kanske är det så att tankar kan uppstå från materia, det kan jag tänka mig men jag tycker Jenny A sa något som kan vara viktigt i det resonemanget "Hur kan något som inte är materia kunna skapas av något som är materia". 

Vad som är verkligt, vad verkligheten består av är en gåta. En gåta som jag inte tycker man behöver ha svar på. Jag tycker det är bra att vi människor ser världen på olika sätt, man kan lära sig mycket av det dvs. om man är öppen och kan ta till sig av andra möjligheter och nya idéer som man kanske inte trott på från början.

Som jag redan skrivit så känner jag mig inte bestämt som varken materialist eller idealist, kanske senare i livet när jag vet mer om de båda kan jag säga att det här är jag. Som jag känner idag så är denna gruppindelning inte så betydelsefull, det jag tycker är viktigt är att veta vad man tror på och står för.
Immanuel Kant

Filosofen Immanel Kant föddes 1724 i Köningsberg, som på den tiden var residensstad i
provinsen Ostpreussen. Han kom från en blygsam hantverkarmiljö, hans pappa var
sadelmakare. 
Kants vetenskapliga utbildning och karriär förlöpte harmoniskt och utan några socialt
betingade svårigheter eller hinder. Föräldrarna tillhörde en pietistisk krets och en präst som
var vän till familjen skaffade Immanuel friplats vid ett gymnasium. Efter att ha fullföljt sina
akademiska studier verkade Kant under hela sitt liv vid universitetet i Köningsberg, där han
från 1755 föreläste som privatdocent tills han 1770 utnämndes till professor. Han ansågs av
omgivningen vara en livlig och medryckande föreläsare. 
Kant tog avsked från sin post som professor 1796 och åtta år senare 1804 avled han.

Kant vigde hela sitt liv åt filosofiskt tänkande och fick stor betydelse både som moralfilosof
och kunskapsteoretiker. Han brukar betraktas som en av de främsta filosoferna genom tiderna.
Och man kan säga att han utgör höjdpunkten av en period som satte den enskilda människas
upplevelser och kunskap i centrum för filosofin.

Han var inte någon butter enstöring som vissa försökte antyda utan mycket artig och
harmonisk. Han var känd för att leva ett regelbundet akademiskt liv. Hans punktlighet gjorde
att befolkningen i Köningsberg påstås ha ställt sina klockor efter hans promenader. 

Immanuel Kant förblev ogift men han deltog i umgängeslivet i stadens intellektuella och
adliga kretsar och var en omtyckt sällskapsmänniska, så han var inte ensam.

Kant hörde inte till den grupp av genier som mognar tidigt och fullbordar sina viktigaste
arbeten under ungdomsåren. Hans viktigaste verk de tre stora ”Kritiker” utkom under senare
delen av hans liv. Den första och viktigaste, Kritik der reinen Vernuft publicerades 1781, då
Kant var 57 år gammal. Kritik der praktischen Vernuft utkom 1788 och Kritik der Urteilskraft
offentliggjordes 1790.

De tre sk. ”kritikerna” är långa, komplicerade och skrivna på ett tungt och invecklat språk.
I Kritik der reinen Vernuft eller översatt till svenska Kritik av det rena förnuftet eller Det rena
förnuftets kritik av sig själv lägger Kant bl.a. fram sin nya kunskapsteori.
Tidigare hade två tillsynes oförenliga uppfattningar stått mot varandra, nämligen den
rationalistiska, enligt vilken den egentliga kunskapen härleder sig från förnuftet, och den
empiristiska, enligt vilken all kunskap vinns ur erfarenheten. Kant försöker förena dessa två
uppfattningar. Han framhåller att det å ena sidan finns moment i kunskapen som inte härrör
från erfarenheten utan tvärtom utgör en förutsättning för denna. Å andra sidan, säger Kant,
utgör denna av erfarenheten oberoende sida i kunskapen inte något färdigt vetande utan är
endast en tom form som måste fyllas med innehåll från erfarenheten. Sammanfattningsvis kan
man säga att han ger en förklaring hur förnuftet och erfarenheten samverkar för att ge oss
kunskap. Han använder påståenden som a priori och a posteriori. A priori används om ett
påstående vars sanning kan avgöras utan erfarenhet. A posteriori är motsatsen och betyder att
erfarenhetskunskap är nödvändig.

Tankarna i denna skrift blir bestämmande för utformningen av hans moralfilosofi i Kritik der
praktischen Vernuft, Kritik av det praktiska förnuftet liksom Kritik der Urteilskraft, Kritik av
omdömesförmågan. 
Kritik av det praktiska förnuftet grundar sig på tanken:

” Det är inte möjligt att tänka sig någonting i världen, ja även utanför världen, som utan
inskränkning kunde betraktas som gott, utom en god vilja”. 

Med detta menar Kant en vilja som är god i sig och inte bara god som medel för något annat.
Det är visserligen bra om en handling har goda konsekvenser, men det är inte detta som avgör
dess grad av moral. Inte heller är det frågan om att den som handlar ska känna
tillfredsställelse, för det är bara en finare sorts egoism enligt Kant.

Kants etik brukar ofta nämnas som det mest typiska exemplet på pliktetik och som det mest
konsekventa avståndstagandet från varje form av konsekvensetik. 
Kant tar t.ex. att utöva välgörenhet som ett exempel. Det är en plikt, men det är inte alltid
pliktens bud som är den verkliga orsaken till att man gör det. Somliga vill att deras
välgörenhet ska synas och utövar den av fåfänga, medan andra känner en inre, privat
tillfredsställelse över att sprida glädje omkring sig. Men inte ens det senare har något
moraliskt värde enligt Kant. Bara om handlingen motiveras av aktning för pliktens bud,
oavsett personliga böjelser, har den moraliskt värde menar han. Kant uttrycker sig ibland som
om det vore nödvändigt att vara känslokall och utan personliga böjelser för att vara moralisk,
men vad han menar är förmodligen att det bara är då man kan veta att handlingen är moralisk.
Det räcker alltså inte med att en handling ska överensstämma med pliktens bud, utan den
måste också utföras på grund av respekt för pliktkänslan. Därför är det inte den enskilda
handlingen som sådan som värderas utan den princip som har styrt handlingen. 
För att avgöra hur hon ska handla måste en människa alltså först bestämma sig för en generell
princip och sedan avgöra vad denna princip innebär i det enskilda fallet. 
När man ska välja princip ska man utgå ifrån: 
”Handla så att du kan vilja att ditt handlingssätt blir till allmän lag”.

Denna regel kallas det kategoriska imperativet. Ett imperativ är en befallning och att det är
kategoriskt innebär att det gäller alltid utan reservationer.

Om människor allmänt skulle börja ljuga för att klara sig ur besvärliga situationer skulle folk
sluta lita på varandra. Då skulle det inte heller vara möjligt att ljuga sig fri. Att som allmän lag
ha principen ”Ljug dig fri om det behövs” blir då orimligt.
Genom att på det här sättet testa handlingsalternativet mot det kategoriska imperativet kan vi,
enligt Kant, inse vad som ät rätt och fel. Vi ska följa det kategoriska imperativet av plikt för
att vi inser att det är rätt. Vi ska inte göra det för att uppnå fördelar t.ex. för att bli omtyckta. 
Det viktiga enligt Kant är att ha en god vilja.
Det kan hända menar Kant att en människa som följer pliktens bud inte får ett särskilt lyckligt
liv. Men i ett kommande liv kommer man få sin belöning menar Kant som var kristen.

Man har ibland jämfört Kants kategoriska imperativ med kristendomens s.k.”gyllene regel” 
- ” allt vad ni vill att människorna ska göra mot er ska ni också göra mot dem”. 
Det finns emellertid viktiga skillnader. Den kristna regeln syftar på enskilda handlingar och
inte allmänna principer och den är formulerad på ett sätt som inbjuder till förhoppningar om
gentjänster. Det väsentliga för Kant är att vi inte styrs av förhoppningar om framtida
utdelning, utan att vi följer pliktens bud även om vi aldrig själva skulle få nytta av det.

Kritik av omdömesförmågan handlar främst om förhållandet mellan förståndets och förnuftets
funktioner inom de empiriska naturvetenskaperna. Förnuftet uppställer de högsta principer
som all förståndskunskap måste inordna sig under. Mellan de båda kunskapsförmågorna,
förståndet och förnuftet, eller sett från den objektiva sidan, mellan erfarenheten och de yttersta
vetenskapliga principerna måste det finnas ett organ som har till uppgift att inordna det
enskilda under de allmänna principerna. Det är denna funktion som utövas i de logiska
omdömena och Kant kallar därför detta nya organ omdömeskraften, Urteilskraft.
 

”Handlingen är god om motivet är gott”

Enligt Kant så är alltid en handling god om motivet är gott. Jag kan inte riktigt hålla med
honom om det. Motivet kan vara gott även om inte handlingen är god tycker jag , likasom
handlingen kan vara god även om inte motivet är det. 
Jag tycker inte som Kant att etik är en fråga om princip och inte effekter. Man kan inte bara se
på motivet enligt min åsikt men heller inte bara på konsekvenserna eftersom man aldrig säkert
vet konsekvenserna av en handling. Jag tycker att man måste ta hänsyn till både motivet och
effekterna av en handling när man ska bedöma om något är moraliskt riktigt eller ej. 
Det väl kända uttrycket”det är tanken som räknas” kan inte alltid tas så allvarligt och ses som
det rätta.
 

”Behandla din nästa så som du själv önskar att bli behandlad”

Detta liknar mycket innebörden av den gyllene regeln men det finns vissa skillnader som jag
tagit upp tidigare.
Det är självklart lätt att säga att man ska vara mot andra så som man vill att de ska vara mot
än själv, men om man frågar sig själv om man alltid följer denna princip så får man nog
svaret, om man varit ärlig, att det inte alltid är så, fastän det borde vara det. I och för sig
kanske det oftast handlar om ganska så obetydande saker och det inte riktigt var menat på det
sättet som det blev, men det är nog så att vi borde tänka mer på denna princip så att inte våra
medmänniskor far illa
 

”Alla har en fri vilja och viljan är en lag för sig själv”

Enligt Kant så är en god gärning inte god om personen som utfört den inte gjort det av fri vilja
och känt att det var riktigt rätt. Jag anser att en god gärning kan ses som god även om inte
personen som utfört den kanske innerst inne känt att det inte var helt rätt. Men jag kan delvis
hålla med honom i det han säger om att göra en god gärning för att uppnå fördelar som t.ex.
för att bli omtyckt. Att utföra en god handling bara på grund av det värderar jag inte alls lika.
Då ser jag det som egoism. 
 
 
 
 
 

”Orsakslagen är medfödd”

Kant anser att den sk orsakslagen är medfödd och att vi människor organiserar verkligheten
efter den. ” Ser jag ett äpple falla utgår jag från att det är orsakat av något och börjar genast
söka efter orsaken”.
Om jag förstår vad Kant menar så tror jag att jag håller med honom om det. När något sker
tänker jag ofta att det låg en betydelsefull orsak bakom det som skett. Det finns i min hjärna
även om inte erfarenheten finns där tror jag. Men det finns självklart undantag som i allt
annat, 
det finns inte alltid en bra förklaring.