Värdeteori: relativismen

     
     
     

    För somliga finns det inget bättre än att få bada naken, medan andra aldrig ens skulle drömma om att göra det. Somliga känner hur snålvattnet samlas medan de väljer en hummer ur restaurantens akvarium. Vetskapen om att de ska kokas levande förstör inte aptiten för dem. Medan andra inte kan få ner en enda tugga vid tanken. Människor är olika, människor tänker olika i moraliska frågor. Det ena landet är en demokrati, medan det andra är en totalitär regim. Ibland kan olika moraluppfattningar vara oförenliga. Vad är bra? Vad är dåligt? Hur avgör man det? Finns det en universell moral?

    Jag tror att många människor har denna syn:  vi är en smältdegel med många olika kulturer som har olika moral i vissa avseenden men sålänge som de respekterar varandra så ska vi inte använda vår moral för att kritisera dem utan försöka förstå dem. Denna syn tror jag är mycket vanlig.

    Människor och kulturer skiljer sig åt. I västvärlden skrattar man inte längre åt hur folk är klädda. Vi är vana att se muslimska män i långa rockar och påbyltade muslimska kvinnor oavsett utomhustemperatur. Vi blir inte ens särskilt förvånade när vi stöter på en moské på vår dagliga promenad. Resandet ökar och vi åker allt längre bort på semester. Vi lär känna nya seder och bruk och om man inte reser bort så finns världen ändå på nära håll.
    Genom medierna får vi varje dag ta del av livet i andra länder. Det har blivit självklart för oss att värderingar och föreställningar varierar mellan olika kulturer. Det här är utgångspunkten för den moraliska relativismen.
    En moralisk relativist är en person som tänker att det inte finns en enda sann moral. Istället finns det en rad av möjliga moraluppfattningar. Vi ska inte ge upp moralen ungefär som en ateist ger upp religionen eller teismen. Vi bör anta en moral och vi bör vara medvetna om att detta inte är den enda sanna moralen.

    Föreställningar och värderingar är inte bara olika i olika kulturer. De varierar också från en tid till en annan. Vi behöver inte gå långt tillbaka för att inse att det är så. Tänk bara på synen på äktenskapet och mäns och kvinnors roller, hur de har förändrats. I västvärlden ända fram till sextiotalet var det rådande mönstret att man skulle bli kär, förlova sig och sedan gifta sig. Man behövde inte tänka på vem som skulle göra vad inom äktenskapet. Mannen stod för försörjningen, kvinnan tog hand om hushållet och barnen. Idag funderar vi noggrant på om vi ska gifta oss, bli sambo, eller särbo, vem som ska ta hand om hem och barn, hustrun, mannen eller ska vi göra allt tillsammans? Sådana frågor ställde man inte på femtiotalet. Inte utan att risker en skandal i alla fall.

    Trots att man inte rynkade på näsan åt att mannen ibland gav sin hustru ett handtag med hushållsgöromålen eller att kvinnan hade ett deltidsarbete vid sidan av familjen så fanns det saker som man bara inte gjorde. En man strök till exempel inte  och kvinnan körde inte buss. Värderingar och föreställningar varierar mellan kulturer och tider.Detta leder fram till den kulturella relativismen. Går man ett steg längre och påstår att rätt och orätt inte är något beständigt då kommer man till kärnpunkten i den moraliska relativismen.

    En del människor säger: moralisk relativism är uppfattningen att det finns ingen sann moral utan flera olika moralsyner, plus att vi bör respektera andra människor moraluppfattning och detta sista behandlas som en absolut moralisk princip som gäller oavsett vilken moralsyn man har. Denna moraliska relativism är ohållbar eftersom den dels säger att det inte finns någon sann moral, dels säger att man under alla omständigheter ska respektera alla andras moraluppfattning.

    Människor är olika, kulturer skiljer sig åt. Det gör även idéerna om vad som går an och vad som inte går an. Det här tycker vi nog är lite märkligt (afrikaner som tömmer kossan på blod). För massajfolket är det ingen grymhet att tappa kon på blod, det är lika normalt för dem som att mjölka kon. Blodet ger nödvändiga vitaminer och mineraler ovh blandat i mjälk är det en delikatess som barnen älskar. Kon tycks inte ta skada av det och den verkar inte bry sig om det. Det här är massajfolkets sätt att sköta sitt folk.

    När man tänker efter är det märkligt att man inte förfäras över den här bilden (grisar i metallbås). Vår boskap föds upp under stor trängsel för att för att  sedan bli avlivad och uppäten, det tycker vi är helt naturligt. Vårt värdesystem är något vi lär oss tidigt och ibland inser vi inte ens att vi har ett sådant.
    Vi tycker bara att vi gör någonting så som de ska göras.

    Här är jag i en kultur och vill göra ett moraliskt omdöme om någon i en annan kultur. Vems moral ska jag använda, ska jag använda deras eller vår? Jag kan verkligen tycka att saker som händer i den andra kulturen är ont, kanske ont för folket där, ont för deras grannar kanske. För att fälla detta omdöme måste jag använda mig av mina värden och kanske min egen kulturs värden.

    Vår moraliska bakgrund bestämmer hur vi ser på andra människor. Om vi inte hade den här bakgrunden skulle vi inte kunna bedöma eller döma dem.
    Det är semptember 1994. Holländaren Johannes van Damm blir dömd till döden för att ha smugglat narkotika till Singapore. Hela Holland är i uppror. Den holländska utrikesministern är djupt chockad och allt görs för att rädda den dömde.

    Den holländska utrikesministern:

    ”Hela idén med dödstraff är så väsensfrämmande element i vår kultur att det är helt omöjligt för det nederländska folket att acceptera utgången av den här rättegången.”

    Singapores utrikesminister ger sin reaktion:

    ”Som Singapores utrikesminister respekterar jag de länder som i princip är mot dödsstraffet.Men vi ber dem har samma respekt för länder som Singapore, som har dödsstraffet.”

    I Singapore blir man automatiskt dömd till döden för narkotikasmuggling. Singapore och Holland har olika synsätt. De är oförenliga. Men ska vi låta oss nöja med det?

    Det är mycket bra att vi har olika kulturer, det är mycket bra att folk har olika attityder. Av en rad skäl gör det världen mycket mer intressant, detta att folk har väldigt olika sätt att se på saker och ting. Men vi kan värdera olika skillnader mellan kulturer utan att ansluta oss till vad jag anser vara den fördärvliga uppfattningen att våra moraliska värden måste stanna inom våra egna gränser.

    Var går gränserna? De moraliska relativisterna accepterar att kulturer och människor är olika och att det finns en mängd olika åsikter som alla är lika giltiga, lika sanna. Men hur långt kan man gå i acceptans och tolerans av olikheter. Dödsstraff, påtvingad prostitution, folkmord - finns det inte några gränser?

    När jag ser bilder från Rwanda, när jag ser bilder av det bestialiska folkmord som pågår där så kan jag inte annat än tänka att vad som händer är djupt orätt. Det faktum att andra där kan ha andra uppfattningar verkar på mig i ett sådant fall vara nästa irrelevant. Jag måste fråga mig själv frågan och det är en moralisk fråga: kan lokal sedvänja ursäkta en masslakt av människor? När jag ställer frågan så måste svaret bli: Nej!

    Finns det inte några värderingar som är giltiga i alla sammanhang och i alla kulturer oavsett bakgrund och lokala sedvänjor, värden som är absoluta?

    Jag tror det finns några absoluta moraliska värden inom områden som äktenskap och sex, att avsiktligt säga det som är osant för att lura en annan, att avsiktligt döda en annan människa. Man väljer ut en handligstyp för vilken den moraliska normen gäller. Sådana handlingar skall aldrig väljas. ”Aldrig” är utan alla undantag. Det utesluter ovillkorligt sådana handlingar.

    Jag anklagas ofta för att tro på universellt giltiga principer. Och folk säger: alla vet att principer är relativa, regler är relativa, värden är relativa. Och här är den här personen som tror att principer är universella, att regler är unversella. Vad sägs om denna regel: Chockera aldrig människor genom att bete på ett sätt som är strider mot deras kultur! Är det en universell regel? Eller en partikularistisk regel (dvs speciell och begränsad)? Universell - därför att den säger att u aldrig ska göra det, aldrig under några omständigheter. Den är partikularistisk i meningen att dess tillämpning beror väldigt mycket på var du är och vid vilken tid du är där. De lokala sedvänjorna kommer att bestämma hur den regeln fungerar. Jag finner det till väldigt lite hjälp att klassificera i termer av universell eller partikularistisk, vi kan alltid se på dem från båda hållen.

    Människor är olika, kulturer skiljer sig åt, moraliska åsikter varierar idag och i det förflutna. De moraliska relativisterna anser att alla de här åsikterna är lika sanna, alltid. Men det finns undantag menar somliga, det finns gränser, menar andra. Det finns värderingar och föreställningar som är absoluta, universella eller vad man nu kallar dem. De moraliska relativisterna verkar ha fel på den punkten.

    Det här är vad man kan lära sig av den moraliska relativismen. Först och främst ska vi inte anta att det sätt som vi praktiserar moral på i vår kultur är baserat på en rationell grund. Många av våra moraliska praktiker är inte något annat än kulturella produkter. Det är lätt att finna exempel på detta. Vi bär kläder, vi är inte nakna. Detta är enbart kulturellt betingat. Det vore inget moraliskt fel alls att sitta här utan skjorta. Det vore inget moraliskt fel om vi satt här helt oklädda. Estetiskt sett vore det inte särskilt trevligt men det skulle inte vara omoraliskt. Det finns kulturella normer som inte är baserade på något objektivt rätt eller orätt. När man insett detta så är man fri att begrunda huruvida mycket viktigare saker kanske också är grundade på kulturella fördomar. I vår kultur finns en hel del kulturella fördomar mot homosexuella. Vissa anser homosexualitet vara något äckligt, moraliskt pervererat, till och med ont. Vi kan fråga oss om det finns några förnuftiga skäl att tro att homosexuella är onda? Att det är något fundamentalt förkastligt med gay sex? När det gäller slaveri, å andra sidan, så är det lätt att hitta förnuftiga argument för att slaveri är fel, var det än förekommer. Jag tror att kärnfrågan har att göra med mänsklig välfärd. Kommer människor att få det bättre eller sämre med vissa sociala bruk? Att göra det rätta innebär att handla på ett sådant sätt att man stödjer intressena hos de berörda människorna och att var och ens intresse ges lika vikt. Det är kärnan i etiken, såsom jag ser det.

    Men hur vet man vad som är bäst för andra människor? Man kan ha olika åsikter om det här. När det är fråga om att abortera ett svårt missbildat foster till exempel. Somliga anser att det är humant att låta det missbildade fostret leva, andra prioriterar möjligheten att leva ett normalt liv. Hur vet man vad som är rätt?

    Skillnaden mellan kontroverser kring frågan om jorden är rund eller platt och kontroverser kring abortfrågan, är att den förra frågan är vetenskaplig och vetenskapen skiljer sig från etiken. I vetenskapen kan vi lära känna sanningen via metoder för enighet. Det som är slående inom etiken är att vi inte har dessa metoder för att få fram större enighet.

    Det finns ingen moralisk måttstock som avgör vem som har rätt eller fel i en diskussion. Det är den grundläggande idén bakom den etiska inriktning som kallas emotivism. Emotiviserna hävdar att moraliska värderingar är uttryck för personliga emotioner, dvs känslor. Den slutsatsen drar de efter att ha analyserat det sätt som språket används.

    Ett viktigt användningsområde för språket är att fastställa faktiska omständigheter, t ex matchen börar klockan två, eller biljetterna är slutsålda. I båda fallen fastställer vi faktiska omständigheter. Men hur är det med påståenden som de här: ”Släng ut den hopplöse domaren!” eller ”Kör hårt Ajax!” Här uttrycks inte faktiska omständigheter, det är snarare talarens känslor, talarens emotioner som kommer till uttryck.

    Enligt emotivismen har moraliska påstående två huvudfunktioner. De uttrycker våra emotioner och de ger vägledning till andra människor om hur de ska handla. Om jag säger: ”Att döda är fel” så betyder det: ”Döda - usch!” Jag uttrycker min känsla och jag uppmanar också dig att inte döda. Att säga: ”Det är fel att döda” är att säga ”Döda - usch - gör det inte!”
    Lägg märke till att emotionella uttryck är varken sanna eller falska.

    Detta är en analys av moraliska omdömen. Innebär denna analys att man överger eller åsidosätter etiken? Eller på något sätt antyder att etiken inte är så viktig om folk kanske tror? Nej. Teorin förklarar bara vad etiken är för något. Jag kan vara en logisk positivist och fortsätta vara mot mord, jag kan fortsätta vara en trevlig person, jag kan fortsätta bli chockerad av ljugande, fuskande och stjälande. Jag kan ha exakt samma  uppfattningar som jag alltid haft och jag kan försvara dem med samma kraft som jag alltid gjort. Jag har bara en rnt filosofisk förståelse för vad jag sysslar med när jag gör moraliska bedömningar.

    (Domstolsförhandlingar)
    Att hävda att något är sant eller falskt är bara möjligt ifråga om fakta. Anta att jag anser att OJ Simpson har mördat sin fru och du inte gör det. Vi har motsatta åsikter ifråga om ett faktiskt förhållande. Låt oss titta på en annan sorts meningsskiljaktighet. Anta att jag är för dödsstraffets införande och du är emot det. Vi uttrycker båda åsikter men de är av ett annat slag. I det första fallet trodde vi olika saker som antingen kunde vara sanna eller falska. Antingen hade Simpson gjort det eller så hade han det inte. I det andra fallet gick våra åsikter om dödsstraffet isär. Vi ville att olika saker skulle ske. Enligt professor Finnis kan värdeomdömen också vara sanna eller falska, precis som påståenden om fakta. Enligt hans mening grundas värdeomdömen på mer än enbart känslor.

    Alla erkänner undeförstått att det handlar om ett val mellan rimliga och orimliga handlingar. Så emotivismen kan inte vara svaret. Emotioner kan inte vara kriteriet för värde, för rätt och fel, gott och ont.

    Men hur kommer man fram till en lista på sanna värderingar och föreställningar? Värderingar och förställningar som omöjliggöör südana grymma företeelser som massmord och slaveri. T ex barnarbete. De flesta människor i västvärden anser att
    barnarbete är något förkastligt som vi borde få bukt med så fort som möjligt. Barn ska gå i skola, leka med sina kamrater, barn måste få vara barn. Men Andres kan endast få vara barn i sina drömmar.Hans värld är sotsvart som en kolgruva. Tillsammans med sina kamrater arbetar han 44 timmar i veckan under jord under mycket riskabla omständigheter. Men hans far är död, hans mor alltför sjuk för att arbeta. Arbete betyder pengar och utan pengar ingen mat. Colombia har inget socialförsäkringssystem som vi har, inga handikappersättningar, ingen änkepension, inga socialbidrag. Det finns många familjer som lever på de pengar som barnen tjänar. Det är fråga om att arbeta eller dö. Det finns mer än 250 miljoner barn som Andres i synnerhet i Latinamerika, Afrika, Asien som är tvingade att leva under liknande villkor. Vore vi verkligen rätt att avskaffa bararbetet under de här omständigheterna? Är det rätta svaret avhängit av majoritetens åsikt?

    Om vi frågar: ska vi här avskaffa barnarbetet eller vägra köpa varor tillverkade av barn? så kommer frågan att handla om rättvisa. Rättvisa (fairness) handlar om att vi sätter oss i de andras situation för att försöka eliminera varje egen förutfattad meningar och åsikter. Det är inte lätt att bedöma detta på ett universellt sätt, oavsett familjens tillstånd, barnets och släktingarnas förhållanden. Denna form av arbete som i vårt samhälle helt klart skulle vara en orättvisa mot barnen är i trejde världen också en orättvisa mot barnen. Om alternativet är svält, forsatt ingen utbildning, fortsatt ingen kulturell fostran och bara att inkomsten tas bort från barnet, så är det inte alls självklart att den gyllne regeln och rättvisa bara idenfitierar ett enda svar. Man måste se på helheten av förhållanen på ett nyanserat sätt.

    Ofta är det inte ett val mellan att påtvinga andra våra värderingar och att säga: ”OK gör det på ert eget sätt”, utan det finns sätt att uttrycka vad vi tror på och försöka anpassa det vi gör med respekt för vad de andra tror på, särskilt när vi ser att de har starka skäl för sina trosföreställningar.

    Människor är olika, kulturerna varierar. Man kan döma en sak eller man kan låta bli att döma. Men när folk slår ihjäl varandra i stor skala - bör man inte ingripa då?

    Det är naturligtvis en annan fråga vad vi ska göra. Ska vi invadera dem och döda för att stoppa deras dödande? Detta är mycket allvarliga frågor, ingen kan ta dem lugnt. Men låt oss skilja ut denna fråga: är det moraliskt riktigt att ogilla det? Och svaret på den frågan måste bli: Ja, det är det. För om vi inte moraliskt ogillar det så tror vi inte på det vi tänker.

    Vi lever med människor och vi beror av andra även om vi har olika åsikter. Vi håller med dem om vissa saker och håller inte med om andra saker. Detta mer komplexa förhållande är det typiska och vi människor får leva me denna sorts mångtydighet varje dag. En stor del av tiden lyckas vi anpassa oss till varandra trots skillnaderna. Jag tror vi behöver förstå utmaningarna i relativismen i detta komplexa sammanhang.
     

    1 Vad är utgångsgångspunkten för den moraliska relativismen? Håller du med?
    2 På vad sätt visar den nya kvinnosynen att relativismen stämmer? Din uppfattning?
    3 Vad är kärnpunkten i den moraliska relativismen? Vad är din syn?
    4 På vad sätt är moralisk relativism ohållbar? Håller du med?
    5 Vad bestämmer hur vi ser på andra människor?
    6 Hur kan vi värdera olika kulturers värdringar? Var sätter vi gränserna? Vad anser du?
    7 Kan lokala sedvänjor ursäkta människoslakt?  Hur argumenterar du?
    8 Ska man alltid respektera andras moraliska värderingar?  Din syn?
    9 Är det endast kulturell vana och fördom att vi ska gå påklädda? Hur tänker du?
    10 Är det endast kulturell vana och fördom att anse homosexeualitet som något
    negativt? Din syn?
    11 Att handla rätt - vad är det? Göra det som är bäst för andra? Eller att följa
    vissa regler? Vad väljer du?
    12 Håller du med emotivisterna - att alla värdesatser är känslouttryck  och
    rekommendationer bara, inte satser som kan vara sanna eller falska?
    13 Varför, anser några, kan inte emotivismen vara riktig? Din uppfattning?
    14 Ska vi invadera länder som begår etnisk rensning? Hur ser du på saken?
    15 Ge en sammanfattande reflektion om hur du ställer dig i denna filosofiska fråga!