Liknelser i NT

Petter Arvidsson

Liknelsen om fåret och den gode herden (Johannes 1 0) Det handlar om en fårinhängnad och en grind som är vägen in till alla far. Jesus säger att de som inte gått in genom grinden, utan hoppat över staketet. är tjuvar och rövare. Han säger att faren inte lyssnat till tjuvama och så säger han att han själv är grinden. Jag tror att Jesus helt enkelt försöker säga att det är endast genom honom som man kan nå vägen till frälsning. De som han kallar för tjuvar och rövare tror jag representerar tidigare människor som förespråkat andra religioner som den rätta vägen. Jesus säger att han skulle ge sitt liv för fåren, som är en bild för människorna, och det visade sig sedan att så skulle ske. Det står också att han skulle få sitt liv tillbaka efteråt. Så Jesus visste verkligen vad som väntade honom. Det tycker jag är ganska fantastiskt. Jesus visar här sin stora kärlek för människorna och att han mycket gäma vill att de ska välja hans väg. Kort sagt, man ska gå genom grinden (Jesus) för att fa ett evigt liv.

Liknelsen om den rike och hans lador (Lukasevangeliet) Jag tror att det betyder att man inte ska samla saker på hög. Istället ska man dela med sig. Mannen i liknelsen trodde att han skulle kunna vila ut, äta och dricka en lång tid framöver. Jesus vill nog säga att man hela tiden har arbete att göra. Han vill säga att man inte ska ha materiellt begär. Det gäller inte att ha ett stort bankkonto utan man ska vara rik på andra saker.

Martin Norin

Luk 12:13 Liknelsen om den rike och hans lador

Man ska inte bara lägga allt på hög. Man ska använda sina tillgångar annars blir de värdelösa. Man ska ta vara på tiden man har genom att ha roligt.

Luk 18:9 Liknelsen om farisén och tullindrivaren

Man ska inte tro att man är bättre än andra. Det är ungefär som Jantelagen. Man ska var ödmjuk och erkänna sina fel, trycka ner sig själv. En liten dos av ödmjukhet är bra men det behövs även att man tror på sig själv och sin fönnåga, inte nedvärdera sig själv. En blandning av farisén och tullindrivaren vore det bästa.

Luk 19:11 Liknelsen om de tio punden

Det är lite knäppt att man ska förgöra sina fiender eftersom att älska sin nästa är ett av budorden. "Vända andra kinden till" och "Älska din fiende" är citat ur bibeln som dyker upp som inte stämmer väl överens med denna liknelse. Även att ta från de fattiga och ge till de rika är inte vad man förknippar med Jesus och Gud. Om Gud är så god borde det vara tvärtom.

Mia Hellström

Liknelsen om den rike och hans lador Luk.12 sid 109

Att vara besatt av ett habegär och sai-nla på sig ett överflöd av saker för att sedan kunna leva gott utan att ha mött gud är bara slöseri på kraft och tid. Livet blir inte bra och du förlorar din biljett till himlen. Jag är skeptisk. Om jag blir lyck--1 i g av pengar och i nte behöver någon gud för att må bra. Lever j ag då ett sämre liv trots att 'ag är lycklia och inte skadar någon annan. Skajag ge upp mina materiella tillgångar för att behaga gud, och för att få min biljett till himlen. Är den bästa människan den som har det bra ställt och samtidigt är rik inför gud? Eller är det bättre att enbart vara rik inför gud och vara hans tjänare? Ja@) tycker att människans lycka borde vara guds lycka annars far det vara för min del. Den som har mest prylar när han dör kanske inte alltid vinner. Men en rik människa liksom en fattig kan vara en vinnare. Och om 'ag anser mig vara en vinnare tycker Jag inte att jag ska behöva be om ursäkt för det inför gud. Vill han inte dela min lycka kan jag hoppa över det där med hii-nien och hoppas på att det löser sig ändå...

Liknelsen om fikonträdet som inte har frukt Luk. 13 sid Il I

Denna liknelse säger till mig-. - Ge inte upp! Gör alltid ett nytt försök. Kanske bär ditt försök frukt nästa gång. Det är nog många gånger sa att människan tar för lättvindigt på saker som är värda att satsa p å. Detta är den enda liknelse jag har hittat som säger mig något direkt, som har ett budskap som berör mig. Jag känner mig träffad. Hur många gånger lägger man inte saker åt sidan av ren lathet eller ren uppgivenhet? Kanske är det dags att börja gödsla och ge saker en chans till. För bär det frukt nästa gång är lyckan över att ha klarat av det garanterat vätr besväret.

Liknelsen om senapskornet och om surdegen Luk.13 sid 112

Vad är egentligen guds rike? Det sådda senapskornet som växer och blir till detta stora träd i någons trädgård symboliserar upplevelsen av att ta till sig gud och vara mottaglig för guds rike. Att himlens alla fåglar bygger bo i trädets grenar visar hur stort och brett det är. Det gäller tydligen bara att sätta fröet och låta trädet slå rot och i-nan kan komma nära gud och få sin biljett till hlmi-nelen. Att börja tro är väl det enda

sättet att sätta ett frö och för att hålla trädet vid liv gäller det att vattna med böner och närhet till gud. Kvinnan som arbetar in tre t-nått mjöl i surdegen far mig att tänka att det inte fimis plats för alla i auds n'ke. Utan endast för de tre måtten. Och de är väl de som planterat sitt träd. Eller också är det så att ouds n'ke genomsyrar allt . Där finns allt.

Ulrika Nordgren

Liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt, Lukas 13:6-9

Fikonträdet är kristendomen (kan egentligen vara vilken religion som helst). Det frx-nkommerju inte riktigt, iucn oiii det är så att han ii)te riktigt skötei- oiii det så är detju inte så 'Konstigt oiii det 'Hite bär någon frukt och på samma sätt är det ju med t ex kristendomen. För att folk ska kunna komma på att den är den rätta så krävs det 'u att iiiaii sköter oiii den, annars är det klart att den dör ut! Precis som han säger att han vill försöka sköta om trädet för att fa det att bära frukt så krävs det att man kanske går ut och talar om t ex kristendomen eller lär ut den i skolorna eller hemma i hemmen. Som kristen kan man alltså tolka det så att man ska ut och missionera. Om däreliiot ingenting hjälper är det nog inte så mycket att göra åt. då kan man lika gärna ge upp "Om inte, kan du lika gärna hugga bort det"). Men detta gäller inte bara kristendomen eller andra religioner. Det gäller allting i våra liv. Kärlek och vänskap kräver "vattning och solljus", för att upprätthålla kunskap krävs det att man t ex läser lite då och då - ja, till och med för att kunna vara riktigt arg på någon krävs det väl oftast att det händer något.

I j lite då och då oi-n iiian ska kunna vara riktigt arg på personen i fråga för evigt. I alla fall ti-oi- -jag det. Om jag skulle använda detta i min vardag skulle det i så fall vara genom att inte ta allting för givet! För att kwina behålla kwiskap, vänner, kärlek urin så krävs det något av en själv också. Kan t ex inte vänta mig att fä behålla alla mina kompisar genom att bara låta dem ring@ man måste faktiskt anstränga sig lite själv också! Hjälper det däremot ingenting till, då kan man lika gärna avsluta det hela (det är i alla fall vad jag tycker)!

Liknelsen om festen. Lukas 14:15-24

Mxineii åt- Gud. Han bjuder några särskilt få utvalda (varför bara några utvalda., var det de som han trodde skulle behöva frälsningeii iiiest, eller???). Dessa utvalda tackar dock jiqj till fi-älsm'iigeii/'festen. Gud blir arg och ber sin tjänare (antar att det var änglar) att bjuda in alla andra (krymplin@yar, blindafattiga. Varför fick dessa inte komma från början? Var det alltså bara friska och rika som fick komma från början?). Men sedan far ingen av dem som från böljan tackat nej' komma. Varför" Sägs det inte att man kan ta flera chanser hos Gud? Att han förlåter alla'? Om nu de som inte kom fi-å-n början vai- t ex judar, är de ett bättre folk? Eftersom det står att han sedan bjöd in t ex krymplingar? Fast det kanske bara helt enkelt betyder att de behövde frälsningen bättre Oudarna alltså). Eller kommer förklafingeil i "Llkiielsen om det förlorade fåret"? Han gläds l-ner åt en omvänd eller nittionio som inte behöver omvändas. Om 'ag skulle använda detta i mitt dagliga liv... Jag vet inte riktigt. men kanske att det inte alltid är de som borde uppskatta något mest som gör det, de som till sist ställer upp inte är de som man kanske väntat sig skulle göra det.

Liknelsen om det förlorade fåret .. Lukas 15:1-7

Måste bara skriva lite om den här. Menar lian alltså att han mycket hellre gläds åt en som blivit omvänd än åt "... iiittionio rättfärdiga som inte behöver oanvända sig." Tidigare har han sagt att man inte ska ha habegär, men vad är detta då? Är det inte lite granna att alla ska "tillhöra" honom? Tycker att detta låter lite fel. Nästan som "Llknelsen om den förlorade sonen". Varför inte glädjas åt det man har - också! Om jag hade flera stycken katter och en sprang bort, visst skulle jag leta efter den och bli jätteglad när 'ag fann den, men 'ag skulle väl samtidigt vara glad åt att inte alla sprungit bort och inte i

skulle 'ag läl-nna dem vind för våg medan 'ag letade efter den borttappade, 'stället skulle i @ i jag

naturligtvis se till att de inte kunde springa bort också! Sai-ntidigt så kan jag ju förstå att om Han vet att de går förlorade om de ej sluter sig till honom så är det väl ganska 'älvklart att Han vill hjälpa dem,

Si det ärju precis som attjag omj'ag ser någon som behöver hjälp hjäiper den! Och bara för att Han läi-nnar en hel flock för att leta efter en bortsprungen så behöver inte det betyda att han läi-nnar flocken vind för våg...

Liknelsen om lampan, Lukas 8:16-18

Efter lite funderande samt diskuterande med andra kloka kom jag frai-n till detta: då han skriver att @ 5 ingen tänder en lampa och döljer... utan man sätter den på en hållare... " så menar lian att man inte ska dölja saker. Vissa saker är menade för att visas upp. T ex om man är kristen så ska man inte dölja det, utan man ska visa det. Därei-not behöver iiian inte gå runt och tala om det för allt och alla, i-nan ska bara 'mte dölja det I Sedan gör man oftast inte något i onödan, som t ex tänder en lampa bara för att sen dölja den. Dessutom kan I . uset stå för kärleken. Ol-n i-naii har den i sig så syns det, det märks. Alla som kommer i kontakt med en koiiuner snart att märka det och kanske att man inte kan dölja vissa känslor (är man riktigt glad så går det oftast inte att dölja., precis som lampans ljus letar sig ut så att i alla fall någon upptäcker det). Finns det ingen kärlek så lär det ju märkas. Vidare står det att "Det finns mgenting dolt som 'mte skall bli synligt... ". Alltså, det är ingen idé att försöka dölja något heller. Det soi-ri göms i snö kommer upp i tö och det ål- u faktiskt sant! Man ska inte ljuga. Inte försöka vara någon man inte är. "Var därför noga i-ned hur ni lyssnar, ty den som har, lian skall få men den soj-n inte har, från honom skall tas också det lian tror att lian bar". För det första ska man 'u Ivssna på vad andra har att säga. Men man skall även lyssna noga på hzir andra säger saker, om de menar det de säger och om det är sant. Om l-nan sedan ger kärlek (eller är vänlig, oi-ntänk-sam eller elak också för den delen) så får man det tillbaka (det man vill att andra ska göra mot en själv skall man även göra mot dem) och om man inte ger något så får man heller ingenting tillbaka.

Liknelsen om den rike och hans lador, Lukas 12:13-21

"Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig. Han svarade: Vem har satt till mig att döma... Precis som det står. mycket har Han gett oss, men Han har gett det till oss för att sen låta oss göra vad vi vill med det. Så är det många kristna säger alla fall har 'ag för im'g att Haure sa det en gång till vi vi mig, det var därför det var krig bl a). Och som det sedan står i texten så ska man akta sig för habegär. Bara för att man är rik och har mycket pengar och många ägodelar så betyder det inte att man har ett rikt liv och betyder mer än andra inför Gud. Mannen i liknelsen planerar ju att sai-nla på sig en rikedom för att sedan kunna vila ut och leva ett ganska slött liv. Men då säger Gud till honom att han skall dö och han har bara en i-nassa samlade rikedomar som han inte vet var han skall göra av och ändå inte är rik inför Gud. Så det man kan få frai-n är väl att det inte spelar någon roll om man är rik och har ett mycket rikt materiellt 11x7, man kan ändå ha en torn själ, ett toi-nt liv och vara ganska i-nycket litet värd inför Gud. Men 'ag tycker inte att han har 'ort fel! För att ha kunnat samla på sig dessa rikedomar måste han ju ha jobbat, så han har ju förmodligen inte fått det gratis. Jag tycker att det låter som om han nästan är mindre värd inföi- Gud då lian är rik än om han hade varit fattig och jag tror faktiskt att i-nan kan ha t I änat Gud lika bra/iiiycket som en fattig och kanske i vissa fall bättre (det står någonstans i bibeln att "det är lika svårt för en rik att ta sig in i hlmi-neln'ket som för en kamel genom ett nålsöga). Tror 'mte att ens materiella välstånd (eller icke-välstånd) har någon betydelse. Det stårju även att Gud älskar alla, men varför då dessa ord" Som Kattis sa så är det ju kanske så att någon blir fattig på den rikes bekostnad, men det måste det väl inte bli? Om lian blir rik kan han ju anställa folk, vilket betyder arbete och i viss mån pengar för en annan ! Sen står det "... och allt du har lagt på hög, vem skall få det?". Jag tror säkert inte att det är några som helst problem att se till att någon/några som väl behöver dem får dem...

Tobias Hellström

MATT 13:3-9

Liknelsen om sådden

Personligen kan jag nog inte hitta någon tolkning som passar in pa mig men symboliken i denna liknelse är ju rätt uppenbar.

Mannen som sår är Jesus och jorden som är bördig hans lärjungar. Jesus ville nog berätta för lärjungarna vilken uppgift de senare skulle ha och hur privilegierade de var eftersom de skulle fa reda på himmelrikets hemligheter. Lärjungama skulle sedan sprida hans budskap till andra människor som i sin titr skulle sprida det vidare. De steniga ställen som han träffade måste vara de personer som inte trodde alls på honom. De frön som hamnade bland tistlama var personer som trodde på Jesus från början men senare på grund av påtryckningar av antingell någon inom familjen eller någon utomstående lyckades få dem på andra tankar. De människor som trodde att det trodde på Gud och Jesus men egentligen stod fölnågon annan religion symboliserades av de frön som sveddes utav solen. Men vänta lite! Solens gud är ju Ra så de skulle även kunna vara egyptier som tyckte att Jesus på något sätt hade något som dom gillade i sitt budskap men inte tordes följ a Jesus. Men 'ag är inte säker om det stämmer för j ag vet inte riktigt hur den egyptiska eran med faraoner och sånt om det var under tiden då Jesus levde.

Daniel:

Liknelsen om den rike och hans lador

I den här liknelsen berättar Jesus om en man som hade fått bra skördar och inte hade tillräckligt med plats. Mannen funderar på att riva sina små lador och bygga en ny och större lada så att han skall få plats men Gud sa till han att hans liv skulle ta slut den natten och att han inte hade någon att ge sina rikedomar till. Gud sa att så går det för den som sammlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud. Man kan tolka den på så sätt att egna rikedomar inte är så viktiga medans man i stället ska vara nk inför Gud. Man ska heller inte ha begär. En människas liv är inte rikt bara för man har mycket pengar.

Liknelsen om festen

I den här liknelsen berättar Jesus om en fest som en rik man som skulle ordna en fest men folk hittade på olika ursäkter för att inte komma på festen. Då blir mannen sur och säger åt sina tjänare att bjuda in alla fattiga och lösdrivna personer man finner på gatan så att huset ska bli fullt. Mannen säger att ingen som först blev inbjuden skall få vara med på min fest. Man kan tolka den så att ingenting är först som man tror. Det är inte rikedom som bestäl@nmer om man får sitta vid Guds bord

Liknelsen om det förlorade fåret

Här berättar Jesus att om någon skulle tappa bort ett av sina hundra far lämnar han då inte de nittionio andra och letar efter det försvum-ia och när detta är funnet så tar hai@i det med sig hem och ordi@iar en fest för det förlorade fåret som har återfunnits. Man kan tolka texten så att om man lyckas med en liten sak så kan det ge större glädje än många fler saker som man kanske har misslyckats med.

Jennie Ström

Liknelsen om farisén och tullindrivaren Luk. 18 9-14

En farisé och en tullindrivare gick till templet för att be. Farisén tackade gud för att han inte var syndare, som till exempel tullindrivaren bredvid honom. Samtidigt bad tullindrivaren om nåd, ty han visste att han inte var rättfärdig. Enligt Jesus var det tullindrivaren som gick med rättfärdighet därifrån, istället för farlsén. Den här liknelsen säger oss att jag ej' ska förhöja mig över andra. Man är en "bättre" människa om man inte tror/vet det. Jag tycker inte man ska se ner på andra omkring sig, men man måste få vara medveten om när man gjort någonting bra. Enligt den här tolkning, blir det lite "j ante-mentalitet" över det hela. Vidare så blir den som minst tror det upphöjd, allt medan den som tror det, inte blir det.

Man kan också säga, att livets "små" uppoffringar som många gör för gud, inte räcker. I det här fallet så ger farisén en 1/10 av vad han köper, och han fastar även. Men gud kräver inga "bra" gärningar som lättare ditt samvete, han önskar att du är medmänsklig mot dina medmänniskor. Något som farisén inte var, då han uppenbarligen såg ner på tullindrivaren. Fast det är ändå fel att anklaga farlsén. Jag menar, jag vet inte vilka skäl farlsén hade att se ner på tullindrivaren, men har man fått den uppfostran och inte vet bättre. Många av före detta rasister har ändrat åsikt genom att till exempel lära känna invandrare och deras kultur. Det är faktiskt så att ökad kunskap om något leder till ökad förståelse. Om farlsén inte hade tillräcklig kunskap om tullindn'varen, så tycker jag att det han känner inte är naturligt, men ändå mer förståeligt. Om jag kommer att leva efter liknelsen? Förl-loppningsvis görjag det lite grann redan, men man kanju alltid bli bättre. Visst harjag fördomar, annars skulle . ag ljuga. Men 'ag är iallafall medveten om dem, och det är kanske första steget. vad vet jag. Alla har vi olika definitioner på medmänsklighet och fördomar, jag får väl bara hoppas att mina ligger ganska hyfsat till.

Liknelsen om bröllopsfesten Matt. 22 1-14

Jesus berättade en liknelse där en kung skulle hålla bröllop för sin son. När han kallade till bröllopet var det inga som ville komma. Han lockade då med all möjlig mat, men det var fortfarande inga som ville komma. Det mördade istället tjänarna som kom med budet. Nu blev kungen förbannad och skickade ut sina soldater som skulle bjuda in alla de såg. Väl på festen såg kungen en man som inte var bröllopsklädd, han blev då upprörd (igen) och band mannen och kastade ut honom. Vidare sade liknelsen "många är bjudna, men fa är utvalda". Jag tror att de bjudna gästerna som inte ville komma ska symbolisera alla de människor som blir erbjuden att tro på gud men avböjer. Varför de människorna skulle mörda "tjänarna" när de kommer med budet, är på samma sätt som Jesus blev korsfäst. Han kom med budet men ingen välkomnade honom med öppna armar. Vad som då får mig att undra, varför mördadekungen mördarna istället för att förlåta?

Och varför är många bjudna, men få utvalda?

Han kanske menade att många är inbjudna att tro på honom, men alla kan inte bli profeter eller präster. För att bli det, så måste man känna något "speciellt", vad vet jag. Men hur som helst, så kastade kungen ut den oklädde mannen för att han försökte bli något, som det inte var meningen att han skulle bli. Enligt min egen åsikt, så måste man få bli vad man vill. Men det är kanske det som är menat för mig.

Vidare i liknelsen står det att de som inte ville komma på festen, är icke värdiga. Det är kanske så Jesus ser på de icke troende, de som inte vill ta emot honom. Kommer jag att leva efter liknelsen? Nej, skulle jag nog säga. Jag har visserligen en ganska grym tolkning, men jag tycker att det verkar strängt att utestänga de icke troende. Men om jag skulle höra en prästs tolkning så skulle jag mycket väl kunnat tänka mig att det lät rimligt. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka, så det mycket av olika religioner, låter vettigt. Men i dagsläget är inte den här liknelsen något för mig att citera. Skulle jag vara troende och vilja använda mig av den här liknelsen, så ser den ut att verka bara i ett syfte, att avskräcka.
 
 

Fredrik Gustafsson

Liknelsen om de tio brudtämoma (Matt 25:1-13)

Jesus talar på flera ställen i bibeln om den yttersta dagen när de onda ska skiljas från de rättfärdiga. Brudtärnorna symboliserar människorna som står inför domen, mötet med Gud. De fem tämoma som har med sig både fackla och lampa är de som inte bara har hört Guds bud utan även tagit dem till sig och levt efter dem.

De som endast har med sig en fackla har inte levt ett rättfärdigt liv, de har missat meningen med Gud eller struntat i att leva efter den. När man står framför porten till himmelen är det för sent att ångra sig, endast de rättfärdiga får komma in.

När Jesus säger att de kloka inte kan dela sin olja med de oförståndiga betyder det att var och en måste skapa sig en egen tro, det går inte att leva på någon annans.
 
 

Liknelsen om arrendatorema i vingården (Mark 12:1-12)

En man planterar en vingård. Han lämnar sin vingård och upplåter den till några arrendatorer. Efter en tid skickar han olika Oänareför att hämta en del av vingårdens skörd. De blir dödade och hans arvtagare går även de samma öde till mötes. Vingårdens ägare blir då arg, tar dödpå arrendatorerna och ger gården till andra.

MannensomplanterarvingårdenkansymboliserasavGudsomskaparjorden. "Närtidenvar inne" skickade han tjänare att hämta en del av skörden. Det kan antingen ha något att göra med yttersta domen, hämta de som ska dö (en del av vingårdens skörd), men jag tror att det betyder att han sänder ut profeter för att förkunna Guds budskap. Sändebuden blir dödade av arrendatorema, dvs profetema blir inte hörda av folket.

Sedan skickar han sin son (Jesus?), även han blir dödad. Mannen straffar då mördama, de orättfårdiga med att ta ifrån dem vingården och ta död på dem. Han ger gården till andra. Med detta tror jag att Jesus menar att de orättfårdiga som inte tar del av Guds budskap inte får komma till himlen, medan de andra släpps in.

På slutet står även: "Stenen som husbyggama ratade har blivit en hörnsten". Guds rike ska tas från dem som det inte kan bära frukt hos och ges till andra.)
 
 

Kristina Svensson

Liknelsen om talenterna - Matt 25:14

Symboliskt: Symboliskt sett handlar det nog inte om pengar utan om liv. Den säger till oss att ta tillvara på det vi far här i livet och göra det bästa av det. Man ska inte vara rädd för att leva och ta chanser utan försöka få ut så mycket som möjligt av det. Tjämarnas herre som säger "Jag skördar därjag inte har sått och sai-nlar in därjag inte har strött ut" kanske symboliserar Guds storhet, han behöver inte så för att kunna skörda utan har rätt till alla framgångar här på jorden. En lite mindre djup tolkning av liknelsen säger ju faktiskt också att det inte är fel att ha rikedoltiar ol-n man har de förutsättningarna. Existentiellt: Jag ska alltså gå ut och ta för mig av livet och "förvalta mitt pund väl".

Liknelsen om änkan och domaren - Luk 18:1-8

Symboliskt: Domaren symboliserar Gud och änkan oss människor. Gud står inte under någon och är den enda som kan ge oss nåd. "Tjatet" från änkan kan liknas vid våra böner om nåd och rättvisa och att vi ska få ut det som är oss befogat här i livet. Gud ger till sist med sig och låter oss komma till himmelriket. "Men Mänm'skosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?" är en sista lite uppgiven fråga till att vi människor kanske inte är soa troende som vi enligt kristendomen bör vara. Existenti'ellt: Liknelsen säger oss att vi inte ska ge upp utan ideligen be till Gud om hans nåd så kan det löna sig. En ganska katolsk syn på det hela med tanke på att de har kloster där munkar och nunnor dedikerar hela sina liv åt att tjäna Gud genom att be. Vi protestanter skulle kanske säga att det är tillräckligt med att känna vår tilltro till Gud, inom oss Själva.

Liknelsen om farisén och tullindrivaren - Luk 18:9-14

Symboliskt: Liknelsen symboliserar två sorters människor, de som bara tror gott om sig själva och inte inser att de kanske inte är så perfekta som de tror, och de som kanske handlar fel men inser det och ångrar sig.
Existentiellt: Det räcker inte med att göra de rätta sakerna två gånger i veckan för att få Guds nåd om man i hjärtat ändå inte är god utan bara gör det i tro att det ska ta en '1himmelriket. Man måste vara ödmjuk och ärlig inför Gud och inför sig själv, för enbart bra fysiska handlingar räcker inte. Lite av Jantelagen över det hela tycker jag , "du ska inte tro att du är bättre än någon annan". Det är också protestantiskt på så vis att det inte är det materiella som räknas.
 
 
 

Kimmo Brundin

Den liknelse som jag har funderat mest på är liknelser om sådden. Där stod det att de olika kornen hamnade i olika jordmån. Något som orsakade att herrens budskap kunde föras vidare av de kom som hamnade i bördig jord. Jag tror att det handlade om att Jesus förkunnade sitt budskap och att han visste att det inte bara skulle höras bland de som redan var anhängare utan också bland dem som ännu inte var eller kanske inte heller hade tänkt att bli följeslagare enligt hans tro. De kom som hamnade i bördig jord, det är de som redan var anhängare av honom. De skulle föra hans budskap vidare genom att de skulle berätta det för så många andra. De kom som hamnade på vägen och skulle ätas upp av fåglama det är det som trodde på herrens ord, och som blev förföljda för sin tros skull. De blev på ett sätt uppätna av de krafter som inte ville godta budskapet eller de som skulle förlora på det. De kom som hamnade på berghällen skulle kanske inte gro alls, men de skulle ändå ha haft valet att följa honom. Sen kunde det ju hända att komen blev förda av vinden till en bördigare jordmån, där de skulle kunna växa och frodas.

Den andra liknelser som jag har valt att skriva om himmelriket. "Himmel riket är som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla så säljer han allt han äger och köper den." Det jag tror Jesus menar med detta är att en man som hela sitt liv rest runt i världen för att finna en mening med livet, kommer att finna allt han önskar i kristendomen. Han har antagligen sett mycket när han rest runt i världen. Han har bytt lite här, fått lite idéer här, men när han hittar till den rätta tron så kommer han att veta det lika säkert som en köpman kan bestämma om en pärla är äkta eller falsk. Det som jag tycker är lite obehagligt med denna liknelse är att han verkar ruskigt säker på att "köpmannen" kommer att kunna se om pärlan är äkta. De som gud inte vill ska komma in till himlen, kommer de att ta fel och tro att pärlan är falsk?

Liknelsen om Ogräset. Jag tror att Jesus säger att man ska inte leka domare. Det är det bara gud som kan. Man ska inte tro att man hjälper gud genom att som man själv tror, rensa bland de "otrogna", Det finns för stor risk att man kommer att ta fel och rensar bort sånt som ska vara kvar. De som ska försvinna kommer ändå att göra det på den yttersta dagen. Sen hur gud avgör vilka som ska bort är väl hans sak? Hur ska man kunna veta om man kommer att vara kvar? All denna osäkerhet kan inte vara bra för moralen. Det måste sätta de troende på svåra prov.
 
 
 

Linda Nyman

Liknelsen om den rike mannen och Lasaros

Liknelse från Bibeln; Luk 16: 19-31

" Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundama kom till och med och stickade på hans sår. Så dog tiggaren och fördes av änglama till platsen vid Abrahams sida. den rike dog också han och begravdes. I dödsriket. där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. Då ropade han: Fader Abraham, förbanna dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta Min tunga, jag plågas här i lågoma. Men Abraham svarade: Kom ihåg, mitt bam, att du fick ut ditt goda medan du levde liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig övei- från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det. Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. jag har fem bröder, och han måste valna dem, så att inte de också konuner hit till detta plågomas ställe. Abraham sade: de har Mose och profeterna. de kan lyssna till dem. Mannen svarade: Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. Men Abraham sade: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda."

Tolkningsmöjligheter

1. Den tolkning som slog mig direkt när Jag läste denna liknelse är att Lasaros representerar alla rena, sanna anhängare till Kristendomen medan den rike mannen är "de ännu ej- omvända". Lasaros som kommit till insikt under sitt jordeliv blir med värme och kärlek insläppt i paradiset, medan den rike mannen som levt med andra tankar och värderingar ej blir det. Enligt liknelsen är det ett gap mellan paradiset och helvetet, vilket ger att man varken kan komma till eller från det ena eller det andra. Du är fast där du är helt enkelt. Och, ser man till Abrahams slutord, kan man fa en lätt aning av Du lyssnade inte till oss när du var i livet så skyl] dig själv, haha"-känsla.

Är man alltså inte kristen när man dör är loppet kört. Tro inte att du foar någon andra chans här inte!

Jag tycker att detta rimmar mycket illa med var Jesus sagt vid tidigare i i i

tillfällen, jag tänker främst på att alla skall vara lika 'nför Gud. Det spelar alltså ingen roll om man är pedofil och kristen för att bli insläppt till den gyllene världen. Det räcker alltså ej att bara vara en vanlig, trevlig tjej som jag, dock ej troende, inte på Gud i alla fall, åtminstone inte den guden vi i välfårdsväst manat fram, för att bli insläppt i denna guds paradis?
 
 

2. Den andra tolkningsmöjligheten skulle kunna vara att Jesus Själv motsvarar Lasaros och i udama, samt andra som tvivlade på att Jesus var

Guds son, motsvarar den rike mannen. Om man skall ta fasta på denna modell tycker jag det i liknelsen verkar som om Jesus är hämndlysten.

Tänk dig, Jesus får motgångar när han predikar och många tycker att det är g 'a. Genom denna liknelse väver han in det han egentligen vill säga i Oj vackra ordval. " Lyssnar ej ni på mig nu så får ni skylla er själva, men kom ej sen och be om nåd för vad var det jag sa? Jag vet att jag har rätt så när ni väl kommer till himmeln eller var ni nu kommer så skyll inte på mig! Vad var detjag sa?!"

Jag kan tydligt se honom där framför mig där han står som en kaxig liten skolpojke och säger: Gör ej ni som jag kommer jag och min pappa inte att vara era bästisar. Så det så!

I och för sig passar sig inte denna tolkning i Bibeln, men jag tycker ändå att den är möjlig.

3. En tredje möjlig tolkning skulle kunna vara den symboliska. Den rike mannen symboliserar de onda gämingamas man och skall därigenom agera som skräckexempel för hur det kan gå om du, människa, ej' lever ditt jordeliv på det sätt Gud vill att du skall göra. Lasaros däremot skall här ses som den goda människan och vara den rike mannens självklara motsats. Detta skall då leda till att vi människor i och med denna skarpa kontrast skall finna den rätta vägen, sedd ur Guds ögon.

Dina handlingar ses av Gud och de kommer att ge frukt i himmelriket. Det har ingen betydelse om du är fattig eller rik, tjänare eller slav ty Gud älskar oss alla. Men, tror du ej på Gud har du icke mycket att vänta, så, vänd nu ditt hjärta mot Gud och hör vad han har att säga. Du kommer att finna den rätta vägen.

Denna tolkning tror jag att många kristna förlitar sig till men den känns lite banal tycker jag. Det känns som om den bara behövs för att de troende skall övertyga sig själva om att de har rätt. Visst, det är mycket bra att få sig en liten tankeställare, kanske har man totalt virrat bort sig i dagens snurriga datavardag och behöver komma in på bättre tankebanor, men ibland kan det bli lite väl smörigt. Det är nog lite hemskt, men jag ett barn av min tid, ser Runar framför mig när det blir så här dravligt och det hela kan bli lite skrattretande.

Summering: Denna liknelse är, kanske fastän vi inte tänker på det, ofta invävd i vår vardag. Dagligen på TV, i radio och i filmer uppträder denna strid mellan det onda och det goda. Liknelsen om Lasaros och den rike mannen är bra att läsa, uppkrypen för sig själv i ett hörn någon gång ibland. För, när varje enskild individ tar detta till sig och låter det bygga bo så tror jag att den individen kommer att känna att den påverkats av liknelsen och kanske kan ta den till hj älp någon gång under sitt liv.
 
 

Liknelsen om den obarmhärtiga medtjänaren

Liknelse ur bibeln Matt 18: 21-35

"Då kom Petrus fram till honom och sade: Herre, liur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av niig? Så många gånger som sju'? Jesus svarade: Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger. Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen förde man i en som var skyldig honom tio tusen talenter. Eftersom han i-nte kunde betala, befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina bam och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ge mig tid, såskall jag betala alltsammans. Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. Men när tjänaren gick därifrån, mötte han en annan tjänare som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: Betala tillbaka vad du är skyldig! Den andre kastade sig ner och bad honom: Ge mig tid, så skall jag betala. men han ville inte gå därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade denne till sig tjänaren och sade: Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad om det. Borde inte du ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig? Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängama ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall niin himnielske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder."

Tolkningsmöjligheter

1. Herren motsvarar Gud, tjänarna är vi, människorna på jorden och det tjänarna är skyldiga motsvarar våra synder. Via samvetet kallas vi till en högre makt, en gud eller ett överlag, i detta fall Gud. Väl hos honom bekänner vi och om vi verkligen ångrar oss blir vi förlåtna. Men, kan vi inte i vår tur förlåta våra medmänniskor med ärligt hjärta såsom vi blir förlåtna är förlåtelsen från vår herre likgiltig och till ingen mening. Kontentan är att vi måste finna en harmoni i att ge och ta, släppa på egot och sluta klösa ögonen ur varandra bara för att försvara vårt eget skinn.

2. Jag tror inte att jag kan finna så många andra tolkningsmöj ligheter an den första. Liknelsen är rak och enkel och mycket användbar i vårt dagliga liv.

Denna liknelse tycker jag är en av de mest behövande i den grå vardagen och tyvärr fortfarande efter två tusen år aktuell. Det svåra i den är att den kan utnyttjas från fel håll och för fel handlingar. Låt oss ta en pedofil igen. hai,l är besatt av sina tankar och handlar därefter. Efter varje övergrepp är han förkrossad och ångrar sig av hela sitt hjärta. lägg därtill att denne/a person är starkt troende och kunnig om denna liknelse. Naturligtvis kommer denne/a att, precis som alla vi andra gör när vi läser horoskop, få innehållet att stämma med mig och mitt dagliga liv. pedofilen kan gång på gång få förlåtelse av Gud i sitt hjärta och genom detta fortsätta sitt beteende i god tro
om förlåtelse. I och för sig är detta med pedofil ett aningen dumt exempel eftersom så många andra faktorer för agerandet spelar in.

Ja, denna liknelse är en av de enklaste att få grepp om men kanske en av de allra svåraste att leva efter. Har någon gjort dig väldigt besviken kan det sitta långt inne att överhuvudtaget fundera på att förlåta. Att, som vi talat om på lektioner, skilja på person och handling kräver enorm styrka och klarsynthet, vilket i de allra flesta fall då besvikelse och ilska är inblandade är svåra att finna och komma till ro med.

Att kunna förlåta är kanske en av de finaste gåvor vi fatt, så bevara den väl och försök att finna, om än djupt inuti, en förlåtande ådra.
 
 
 

Helena Edström

Matteusevangeliet 25:14, liknelsen om talenterna.

En vid första anblicken konstig liknelse, är min kommentar. Men efter lite funderande har jag kommit fram till en tolkning som känns realistisk. Den handlar alltså om en man som reser bort och länmar pengar till sina tjänare. Pengar som tjänarna ska förvara under tiden mannen är borta. När mannen kommer hem visar det sig att de tjänare som utökat pengamängden är de goda yänarna, medan den som inte utökat mängden är en dålig Uänare, som förtjänar att kastas ut från mannens fest. Min tolkning är att pengarna mannen lämnar hos tjänarna gestaltar våra liv, jorden vi fatt att bruka och Guds ord. Allt detta har Gud, som här gestaltas av mannen, gett oss människor, som här gestaltas av tjänarna, till låns. Det är inte meningen att vi ska lämna dessa gåvor orörda, då går de till spillo och vi blir då inte inbjudna till mannens fest, som jag tror gestaltar himmelriket. Den som däremot förädlar och utvecklar dessa gåvor vi fått till låns blir inbjuden. "Du är en slö och dålig tjänare, du visste attjag skördar därjag inte sått och samlar in därjag inte strött ut. " Så säger mannen till den tjänare som inte utökat sin pengamängd. Han hade alltså inte utvecklat eller förädlat den. Inte ens hade han satt in pengarna på banken för att få lite ränta på dem. Vi människor har ju den fina möjligheten att ge och ta emot kärlek, och vi kan bruka jorden vi fått istället för att låta den stå i träda, och vi kan leva efter och sprida vidare Guds regler istället för att glömma bort dem. Den som lever så, alltså använder sig av alla dessa möjligheter, den människan ska bli inbjuden till himmelriket. I andra liknelser har jag läst att "många är kallade men få är utvalda ". Jag har funderat över vilka som egentligen är utvalda. Men om min tolkning om talentema stämmer skulle faktiskt de utvalda kunna vara de som utvecklar och förädlar Guds gåvor, de som vet att Gud skördar där han ej sått och samlar in där han inte strött ut. Alla människor har ju fått ett liv, jord att bruka och har tillgång till Guds ord. Alla är alltså kallade. Men de som är utvalda, och verkligen far komma till himmelriket, det är de som utvecklar och förädlar livet, jorden och Guds ord.

Matteusevangeliet 25:1, liknelsen om de tio brudtärnorna. Lukasevangeliet 1 S: 1 1, liknelsen om den förlorade sonen. "Sannerligen, jag känner er inte" , säger brudgummen till de brudtärnor som kommer sent. Och Jesus råd till oss är att hålla oss vakna, för vi vet inte när tiden är inne. När tiden är inne för vad? Det är frågan. Jag tror att han menar att vi inte vet när vår värld ska gå under och att vem som helst av oss kan dö närsomhelst. För att få komma till himmelriket, som här gestaltas av bröllopsfesten, ska man leva efter Guds regler. Guds regler skulle här kunna gestaltas av oljekrukoma, som bara hälften av tämoma har med sig. Alltså är det bara de som lever rätt efter Guds regler. Det är bara de som är förberedda för nattens mörker, som skulle kunna gestalta döden eller världens undergång.
 
 

Målet för alla brudtämoma är att få förena sig med brudgummen, som kan gestalta Gud, och att få gå in på bröllopsfesten, som kan gestalta himmelriket. Men det går inte att utnyttja andra för att nå målet. Det går inte att åka snålskjuts, som de tärnor som inte har oljekrukor med sig vill göra. De vill ju få låna olja av de andra tämoma när natten kommer, dvs när tiden är inne. Men när de inte far det springer de iväg för att köpa oljan till sina facklor. Det skulle kunna vara samma sak som att omvända sig snabbt bara för att tiden är inne. Jag tror inte Gud skulle se en sådan snabb omvändning, från att en person struntat i Guds regler och istället bara utnyttjat andra, till att personen böd ar leva "rätt" bara för att tiden snart är inne, med glada ögon. När natten kommer, konimer även brudgummen för att släppa in tämoma till bröllopsfesten. Och mycket riktigt släpper han in de förståndiga tämoma, som hade oljan med sig, till festen. Men sedan när de andra kommer, som varit och köpt olja, då säger brudgummen att han inte känner igen dem och att de inte är välkomna in till festen. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att de som lever efter Guds regler med hela sitt hjärta och är redo för den yttersta dagen, de är bjudna in i himmelriket. Även här är det de som skulle kunna vara de utvalda. Detta med att alla är kallade stämmer ju också. Alla dessa brudtärnor var kallade till bröllopsfesten, men det var bara vissa som var riktigt utvalda.

Detta låter som en rimlig tolkning tycker jag. Men ändå går mina tankar tillbaka till den förlorade sonen, liknelsen vi alla hört någon gång. Där tycker jag nämligen att sonen som varit borta och kommer hem igen beter sig precis lika som de oförståndiga tämoma som springer och köper olja. Han reser hem till sin far och har i förtid bestämt sig för vad han ska säga för att det ska låta bra och för att fadem ska ta honom tillbaka. Och fadem tar honom ju tillbaka. Om fadem ska gestalta Gud så är detta mycket konstigt. För då förlåter ju Gud en syndare. och säger att en syndare som omvänder sig är viktigare än hundra rättfärdiga människor. Då är det ju konstigt att inte tämoma som omvänder sig alldeles innan tiden är inne får komma in till bröllopsfesten, eller himmelriket. Jag tycker att min tolkning av liknelsen om de tio brudtärnorna känns bra, så borde det vara. Om det finns en Gud så tycker jag att han borde se skillnad mellan de ärliga människorna och de falska. Och med falska menar jag då sådana som vill omvända sig bara för att det liksom passar sig. Men jag är medveten om att denna tolkning då inte stämmer överens med hur Gud i liknelsen den förlorade sonen verkar tycka att syndare som i slutskedet ändrar sig och omvänder sig ska behandlas. För där ställs det ju upp en stor fest för sonen som kommer hem.

Jag får avsluta detta med att en sak är säker: det finns många sätt att tolka det man läser i Nya testamentet. Ofta går tolkningarna helt emot varandra, iallafall för mig. Hur ska man egentligen leva som kristen? Den frågan verkar öppen för förslag, för det kan säkert finnas lika många tolkningar av Nya testarnentat som det finns kristna i världen.
 
 
 

Tobias Hellström

Luk 13:6-9 Liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt

För mig handlar denna liknelse om hur människor blir behandlade i dagens samhälle, i alla fall på arbetsmarknaden. Tillexempel har ett företag en anställd som inte presterar lika bra som de andra eller en avdelning som inte går med vinst eller av annan anledning kan läggas ned kommer ju facket in som trädgårdsmästaren och försöker se till så att kanske de anställda får stanna kvar eller blir omplacerade. Gäller det då en avdelning kan de ju fa en tid på att på något vis gå med vinst och rädda sig själva.

Om man skulle tolka denna liknelse symboliskt så skulle man kunna säga att fikonträdet står för mänskligheten eller jorden och trädgårdsmästaren var Jesus och vingårdsägaren var Gud. Gud vill förstörajorden eller i alla fall mänskligheten eftersom att m oanga är skeptiska mot Jesus och vill följa honom. Jesus försöker övertala Gud om att han tror att de kommer att följa honom. Han ska försöka hårdare att omvända skeptikema genom att som det står i liknelsen "gräva runt och gödsla" dvs att Jesus skulle försöka ännu hårdare att frälsa människorna. Jesus får då Guds tillåtelse att fortsätta sitt arbete "ett år till". Så man kan säga att skulle Jesus nu misslyckas så hur det ute med mänskligheten. Om liknelsen nu handlar om detta s oa tyckerjag att Jesus beskriver Gud som väldigt grym och kall. Man kan säga att Jesus menar "följ mig eller annars gå under" om då Gud ska vara så god varför ska han då förgöra hela mänskligheten bara för att inte alla följer honom. Vissa extremt kristna sektor skulle kunna använda denna tolkning som motivering till terrordåd mot andra religiösa grupper eller kanske rent utav förstöra jorden eller mänskligheten genom att säga att man utför Guds vilja eftersom människorna inte följt honom.
 
 
 

Henrik Persson

Liknelsen om den rike och hans lador. (Lukas 12:13) (Symbolisk)

Att vara rik inför sig själv är inte detsamma som att vara rik inför Gud. När bonden böj ade spara blev han bara materiellt rik, sin rikedom inför Gud verkade han inte bry sig så mycket om. När Gud dömt honom till döden insåg han att den själsliga rikedomen är viktigare och värdefullare än för ett rikt liv än en stor materiell rikedom.

(Existensiell)

För mig betydde den här liknelsen ungefär detsamma som i den symboliska j äinförelsen. Det verkade i liknelsen som att bonden syndat sedan det att han skaffat sig sin materiella rikedom och därmed svikit Gud. Han blev ju av Gud dömd till döden, och när han låg på sin dödsbädd så insåg han att Guds kärlek är viktigare än alla rikedommar som bara gynnar den enskilde individen.

Liknelsen om tjänaren som passar upp. (Lukas 17:7) (Symbolisk)

Enligt denna liknelse så ska man alltid tjäna andra, man ska alltid vara tillgänglig för att kunna passa upp. Detta är Guds vilja. Alla kristna ska tjäna Gud och hans vilja, alla kristna ska hjälpa sina medmänniskor, alla medmänniskor ska ta hand om varandra och inga kristna får tänka på sig själv i första hand.

Jag tycker att denna liknelse är jättekonstig.

(Existensiell) Min konstiga tolkning

Den här liknelsen handlar om att man inte ska nedvärdera arbetet som utförs av någon av "lägre stående" klass. Man ska alltså uppskatta arbetet som en tjänare lika mycket som om man själv hade gjort den. Att sedan tjänaren får passa upp på sin herre efter en hård arbetsdag och att herren inte tillåter tillåter sin tjänare att äta och dricka samtidigt som honom är ett bud om att man inte ska diskriminera människor. I det här fallet är det herren som är den som diskriminerar. Allt detta kan betyda att du ska älska din nästa så som dig själv och andra i din närhet. Jag vet inte riktigt hur den här liknelsen ska tolkas.