A
Akademi
(gr): ursprungligen namnet på Platons filosofskola i Athen på
300-talet f.Kr. Sedan 1500-talet använt om nationalinstitutioner för
vetenskap och konst.
Alexandriner:
rimmande versrader med 12 stavelsen (i germansk och nordisk litteratur
6 jamher).
Allegori
(gr): liknelse, bildlig framställning särskilt av begrepp.
Anakreontiker:
beteckning för 1700- talsdiktare, som efterliknar en samling fomgrekiska
dikter tillskrivna lyrikem Anakreon (se del 1, s. 127).
Antikva
(lat gammal): en vid mitten av 1300-talet skapad bokstavsform med raka
typsnitt till skillnad från kursiv (lutande).
Arkaiserande
(gr): som efterbildar äldre tiders stilar.
]'Art
pour l'art (fr): konsten för dess egen skull.
Augusteisk
(eng): beteckning för eng. litteratur under perioden 1688-1750, i
andra hand 1660- 1780.
B
Ballad
(fr): dansvisa. Används ofta om kort berättande dikt (motsats
epos) eller = folkvisa, på 1700- och 1800-talen också om konstballad
som efterbildar äldre folkliga visor/ ballader.
Barock
(port): stilart i konst, arkitektur, musik och litteratur.
Biedermeier
(ty): strömning inom romantisk litteratur och konst (ca 1815 ff.)
präglad av stillsamt gemyt och harmonisk stilisering.
Blankvers
(eng): orimrnade versrader
som
består av 5 jamber, särskilt använd av de elisabetanska
författarna.
Brevroman:
roman vars handlingsförlopp återges i en serie brev.
Burlesk
(ital): lågkomisk. Speciellt i engelsk litteratur = förlöjligande
efterapning. Jfr Parodi.
C
Calvinism:
den form av 1500-talets protestantiska reformation som skapades av Jean
Calvin. Den lär att alla människors öde efter döden
är förutbestämt (predestinationsläran) och tillämpar
sträng kyrkotukt och bokstavstrogen bibeltolkning.
Chanson
(fr): visa, sång.
Chu
nom: vietnamesisk skrift baserad på kinesiska skrivtecken.
Commedia
dell'arte (ital): improviserad maskkomedi med fasta figurer.
D
Dialog
(gr): samtal mellan två eller flera personer.
Didaktisk
(gr): undervisande.
Divan
( persiska = register, lista): diktsamling av klassisk författare
från Främre eller Mellersta Orienten.
E
Elegi
(gr): allvarlig dikt, ofta klagosång.
Emblem
(gr): bild med ett symboliskt budskap.
Empirism
(gr): erfarenhetsfilosofi, uppfattningen att sann kunskap bygger på
sinnenas iakttagelser.
Encyklopedi
(gr = allomfattande undervisning): framställning av vetande inom skilda
fält i alfabetisk eller systematisk ordning, spec. om det stora franska
kritiska lexikonverket I'Encyclopédie 1751-80.
Enjambement
(fr = "överklivning"): fortsättning av en mening eller sats från
en versrad till den nästa.
Epigram
(gr): kort dikt, gärna med en överraskande poäng.
Epikureism
(gr): filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros vars materialistiska
och ateistiska atomlära utgjorde grund- valen för ett enkelt
och balanserat liv i sinnesro utan smärta, ofta felaktigt uppfattat
som ett liv i sinnliga njutningar.
Epos
(gr): lång, berättande dikt om hjältedåd i det förflutna,
därav
Episk:
om berättande genrer och former (även roman, novell och ev. ballad).
Essä
(fr: "försök"): fri prosatext eller kortare uppsats i populär
form.
Exotism
(gr.= utländsk): ursprungligen beteckning för 1700- och 1800-
talens förkärlek för det främmande och avlägsna,
i synnerhet det österländska och det indianska.
F
Fabel
(lat): kort, företrädesvis moraliserande berättelse, i regel
med djur - eventuellt växter eller föremål som handlande
eller talande personer.
Fantasmagori
(gr): bländverk, gyckelspel.
Fars
(fr): ursprungligen muntert mellanspel i en pjäs, därav: kort,
lågkomisk teaterpjäs.
Filologi
(gr = kärlek till ordet): språk- och litteraturforskning, främst
textkritik och tolkning av språkliga minnesrnärken.
Folkböcker:
populära skrifter, i regel anonyma, spridda i billig mass ro- duktion
över hela Europa efter bok- tryckarkonstens genombrott, i första
hand romaner och annat episkt medeltidsstoff, men även legender, spådoms-
och trolldomsböcker till allmogens underhållning.
Folkvisa:
ballad eller berättande visa till musik, ofta spridd genom kringresande
vissångare eller flygblad.
G
Gaeliska:
keltiskt språk med utbredning främst i västra Skottland
och på Hebriderna.
Genre
(fr, av lat. genus = släkte): typ av litteratur som förekommer
över större eller mindre tidrymder och delar av världen;
i princip kan varje tidsperiods eller områdes litteratur beskrivas
som ett bestämt system av genrer. Under 1700-talet börjar det
antika genresystemet mista sitt grepp om europeisk litteratur, framför
allt tack vare den romantiska konstuppfattningens tonvikt på originalskapelser
(och genreblandningar).
Gesaku
(jap = skämtlitteratur): gemensam beteckning för japanska folkliga
prosagenrer.
Girondister
(fr): moderat republikanskt parti under franska revolutionen.
Gokan
(jap = småskriftssamlingar): folklig japansk genre.
Gongorism
(sp): affekterad och svuls- tig stilriktning i spansk,barock; efter diktaren
Göngora (se del 3).
Gotisk
(eng): beteckning för skräckromantik och dragning till det övernaturliga,
hemska och makabra under årtiondena kring 1800. "The Gothic Novel"
försiggick ursprungligen i medeltidsmiljö men används senare
om varje skräckhistoria.
Guldålder:
i antiken den första och lyckligaste av de fyra världsåldrarna,
senare använt som beteckning för en litterär blomstringstid.
Liknar hinduismens indelning av tiden.
H
Herdediktning:
dikter, dramer eller romaner, vilkas handling äger rum i idealiserade
lantliga miljöer, ofta med herdar som huvudpersoner.
Hexameter
(gr): versrad bestående av sex versfötter, särskilt använd
i episk diktning.
Historism:
tendensen att bedöma allting historiskt, ur utvecklingens synpunkt.
Hjältedikt:
se Epos.
Hymn
(gr): urspr. dikt till en gud, senare: hyllningsdikt i högstämd
stil.
I
Idealism
(gr): åsikten att idéerna (det andliga, immateriella) är
den högre, egentliga verkligheten. Finns i flera former, t ex
Berkeleys idealism där det verkliga är det medvetet uppfattade
med grund i Gud, och Platons där sinnevärlden är en blek
kopia av idévärlden och kunskap är att erirnra sig idévärlden.
Idyll
(gr): liten bild, dikt som återger scener ur vardagen, ofta i idealise-
rad form. jfr Herdediktning.
Imperialism
(lat/fr): strävan efter politiskt och ekonomiskt kolonialherravälde
över främmande länder och folk.
Index
(Iibrorum prohibitorum) (lat): förteckning över av den
katolska
kyrkan förbjudna böcker.
Intrig
(fr): händelseförloppet i ett skådespel, därav infflgkomedi,
där förvecklingarna är huvudsaken.
J
Jakobiner
(fr): politisk klubb under den franska revolutionen med radikala krav på
genomförd demokrati och absolut jämlikhet.
Jansenism
(holl): katolsk reformrörelse under andra hälften av 1600-talet
med tonvikt på den personliga
fromheten
och tron på Guds nåd som enda vägen till frälsning.
K
Kabuki
(jap = affektation): färgrikt folkligt japanskt drama med realistiska
drag sedan ca 1700.
Kalligrafi
(gr): skönskrift, spec. i bok- handskrifter, företrädesvis
i Kina och Japan.
Kibyoshi
(jap = gula häften): populära japanska illustrerade småskrifter.
Klassisk
(lat): betecknar vanligen en period som uppfattas som förebild, särskilt
om den grekisk/romer-
ska
forntiden. Därav beteckningen klassicismen, dvs 1600-talets litteratur.
Komedi
(gr): komiskt skådespel. Tonvikten kan ligga både på
dialogen och på yttre komiska effekter.
Konfucianism:
fornkinesisk religion och filosofi, uppkallad efter Konfucius.
Krönika
(av gr chronos = tid): historisk framställning i mer eller mindre
kronologisk ordning, ibland på vers (rimkrönika).
Kyrilliskt
alfabet: det alfabet som ryssarna, bulgarerna, en del jugoslaver m fl använder,
uppkallat efter munken
Kyrillos
(800-talet).
Kyrkslaviska:
Det kyrkliga skriftspråket i de grekisk-ortodoxa slaviska länderna.
L
Liberalism
(lat/eng): den borgerliga sociala och ekonomiska teori, som betonar individens
frihet att handla utan ingrepp från statens sida ("krafternas fria
spel").
Libertin
(fr): fritänkare, senare: utsvävande person.
Lyrik
(gr): urspr. sång till spel på lyra, senare poetisk genre,
ofta i bunden fortn (rim och rytm).
M
Marinism
(ital): stilriktning präglad av italiensk barock efter diktaren Marino.
Mecenat
(lat): förmögen person som stöder en konstnär ekonomiskt,
uppkallad efter den romerske kejsaren Augustus rådgivare, konstälskaren
Maecenas.
Metafysik
(gr: bortom fysiken): den
del
av filosofin som sysslar med fenomen utanför vår erfarenhet.
Metodism
(eng): väckelserörelse som uppstod på 1720-talet
i England,
anbefaller en viss "metod" för att nå fram till kristlig fullkomlighet.
Minnesång
(ty): medeltida tysk form av trubadur- och kärlekslyrik.
Mysticism
(fr/gr): en extatisk andlig upplevelse av och sammansmältning med
en gudom.
Myt:
(gr): berättelse om gudar och andra övernaturliga gestalter i
det förgångna.
N
Naturrätt:
Teori om människans medfödda, i naturen grundade rättigheter.
Nouvellist
(av fr. nouvelle = nyhet): förmedlare och försäljare av
nyheter till pressen eller privatpersoner (se s. 45).
Novell
(ital. novella = nyhet): kort, koncentrerad berättelse med markant
handling. Eng. "novel" roman.
Nyckelroman:
roman som skildrar verkliga personer och händelser un- der täcknamn
som kan identifieras om läsaren har "nyckeln".
Nyklassicism:
se klassisk.
O
Ode
(gr): urspr. strofisk sång, senare dikt i sträng, högtidlig
form, ofta orimmad.
Opera
(lat): rnusikdramatiskt skådespel.
Orientalism
(av lat.: oriens = den uppgående solen): riktning som odlar österländska
ämnen, motiv och stildrag som mode och veten- skap i Västerlandet
på 1700- och 1800-talen.
P
Panteism
(gr): läran att Gud finns i allt och uppenbarar sig i hela naturen.
Parafras
(gr): omskrivning, referat.
Parodi
(gr): karikerande efterbild- ning av allvarligt diktverk, jfr bur- lesk,
travesti.
Pietism
(lat pietas = fromhet): pro- testantisk väckelserörelse på
1700- talet med tonvikt på den enskildes innerliga fromhetsliv.
Pikaresk
roman (sp): berättelse om en slyngels brokiga liv och upplevelser,
ofta i jagform.
Pindarisk
(gr): av Pindaros, forngre- kisk lyriker (se del 1, s. 119 ff.), vars invecklade
och högstämda poesi var mönster för "pindariska" oden,
ofta orimmade men i strängt bunden form.
Platonism:
filosofisk riktning uppkallad efter filosofen
Platon
. som delar tillvaron i en materiell (fysisk och sinnlig) och en osinnlig
(andlig) del, idéernas värld. Jfr Idealism.
Plejaden
(gr): i forntiden använt om sfiärnbilden Sjusjärnorna, på
1500- talet namnet på en grupp franska diktare.
Poetik
(gr): läran om diktkonsten, litterär teori.
Positivism
(fr): filosofisk riktning som endast godtar vad som kan iakttas genom vetenskapliga
undersökningar och sålunda avvisar all metafysik. Jfr empirism.
Preciös
(fr = dyrbar, pryd): beteck- ning för litteraturintresserade och författande
franska adelsdamer på 1600-talet. Härav om ett överdrivet
förfinat och affek- terat uttryckssätt.
Puritanism
(eng): riktning inom 1600-talets eng. kyrka med tonvikt på strängt
moraliskt, asketiska liv. Härav puritansk = asketisk.
R
Rationalism
(lat): idériktning enligt vilken förnuftet (lat. ratio) bör
vara vägledande i alla avseenden, även religiösa. Jfr Upplysningstiden.
Realism
(lat): livsåskådning som hål- ler sig till det faktiskt
iakttagbara, inom konst och litteratur med ton- vikt på autentisk
verklighetsåtergiv- ning. Jfr Biedermeier.
Reformation
(lat: omformning): de re- ligiösa reformrörelser på 1500-talet,
ur vilka de protestantiska kyrkorna växte fram.
Régence
(fr): regenttiden 1715-23 i Frankrike och stilart från denna tid
som övergick i rokoko.
Renässans
(fr = pånyttfödelse): kul- turell blomstringsperiod med återupplivande
av gamla värden och ideal. Används i bestämd form om det
kulturella uppsving som från 1400-talets Itaåen bredde ut sig
till det övriga Europa. Även i obestämd form om andra blomstringsperioder
(t.ex. "renässansen under fransk medeltid").
Restauration
(eng restoration = åter-
upprättande):
speciellt om återinförande av kungadömet och därtill
knutna konservativa idéer, t.ex. i Frankrike 1814115.
Retorik
(gr): talarkonst.
Rokoko
(fr rocaille = ornament av hopfogade stenar, snäckor och lera): stilart
i konst och litteratur under 1700-talet. Se s. 50-51.
Roman
(fr): urspr. varje verk på de romanska folkspråken (i motsats
till latin). Sedan 1600- och 1700-talen beteckning för längre
berättelser med centrum kring en huvudperson och ev. dennes personliga
utveckling (bildningsroman).
Under
1800- talet blir romanen den dominerande genren i nästan alla litteraturer,
med delning i flera underkategorier efter form (brevroman) eller tema (t.ex.
kriminalroman).
Romantik
(fr): beteckning för litteraturen ca 1750-1850. Härav ordet romantisk
om något som är präglat av känslor och fantasi.
S
Satir
(lat): förhånande dikt och kritiskt förlöjligande
text av vade slag.
Sekularisering:
avkristning.
Skillingtryck:
småtryck med visor, folksagor m.m., som spreds bland allmogen till
ett lågt pris på marknader och gator.
Sorgespel:
se tragedi, som särskilt i Tyskland på 1700- och 1800-talen
översätts som Sorgespel.
Spectator-tidskrift
(engelska åskådare): borgerlig tidskriftsform, uppkallad efter
The Spectator, för upplysning och underhållande journalistik.
Sturm
und Drang (ty = storm och trängtan): beteckning för en upprorisk
riktning inom tysk litteratur och teater ca 1770-90.
Syllabisk
(gr): stavelse.
T
Tragedi
(gr): allvarligt skådespel med tragiskt slut.
Tragikomedi
(gr): allvarligt skådespel med lyckligt slut.
Travesti
(eng/fr): komisk efterbildning av ett allvarligt diktverk eller handlingsmönster,
högt ämne i låg form (parodi: lågt ämne i hög
form).
Triviallitteratur:
problemfri, massproducerad underhållningslitteratur.
Trubadur:
(fr): kringvandrande sydfransk-provensalsk diktare, särskilt av hövisk
kärlekslyrik.
U
Upplysningstiden
(från ty: Aufklärung): beteckning för 1700-talets rationalistiska
period, då förnuftets och upplysningens betydelse för mänsklighetens
utveckling betonades. Jfr naturrätt.)
Utopi
(gr/eng): konstruerad idealstat.
V
Vaudeville
(fr): lustspel med sånger.
Weltschmerz
(ty = världssmärta): en i slutet av 1700-talet utbredd medkänsla
med den lidande mänskligheten, ibland förenad med universell
livsleda.